Medans jag sitter här och skriver håller min make på att sätta upp golvlisterna i Pontus rum. Än så länge har han slagit med hammren på fingret ("Blåsa!") och suttit på en spik så att den fastnade i hans rumpa ("Kan du titta hur det ser ut?"). Allt som vanligt alltså.
Hur bra eller dåligt det går för honom vet man också när man lyssnar noga till ljuden han gör hela tiden.
När han pratar lågt med sig själv var han på väg att göra någonting dumt men insåg det i sista minuten och försöker nu lista ut hur han ska annars gå tillväga.
När han suckar eller drar skarpt efter andan har han gjort någonting dumt men tror att det går att fixa.
När han däremot börjar sjunga någonting i stil med "lölölölölö" då har han gjort någonting riktigt dumt som inte går att fixa men som han hoppas jag inte ska lägga märke till (och följaktligen tvinga honom att göra om).
Ah, nu kom han precis in och berättade att han sågade en list för kort så att den inte går att använda längre. Som sagt: allt är som vanligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar