En vanlig lördag

Eftersom det är svinkallt ute försöker vi att hålla oss sysselsatta inomhus.

Maken sätter upp tapet i vad som ska bli Pontus sovrum.

Pontus och Emilia städar lekrummet.

Och jag går runt och tar kort på allting.

Men förstås klarar vi inte av att vara så pass produktiva alltför länge. Bara 30 minuter senare får någon ett hysteriskt utbrott och tårarna och snoret flödar. Till mitt försvar måste jag dock säga att jag verkligen kände mig trakasserad när Pontus kom när jag låg på rygg mitt i lekrummet, drog upp min tröja och började sjunga "Baka, baka, liten kaka" medans han masserade mina bleka, mjuka magvalkar.