Jäkla morotsknaprare

Jag vaknar glad efter en trevlig kväll hemma hos Muddiz och vad får jag läsa på hennes blogg? Hur jag saboterar hennes diet genom att hela tiden fresta henne med onyttig mat. Hur jag befläckade hennes hem genom att ta med mig snacks som vi skulle njuta av medans vi tittade på melodifestivalen. Men pratar hon om hur jag trotsade snön och kylan för att ta mig hem och hämta gräddfil till deras dipp? Talar hon om att jag också tog med mig popcorn till barnen och att det var tack vare mina "onyttigheter" att vi fick titta på melodifestivalen i lugn och ro? Och hur roligt är det egentligen med lördagsmys när man sitter bredvid någon som knaprar morötter som en överdimensionerad kanin, hm??

Så här ser jag på min insats:

 

Att Muddiz ser det här istället, det kan jag inte göra någonting åt:

Fast man tror ju att någon som äter så många morötter borde ha bättre syn...

Fokus!

Min kära vännina Vasso har blivit glömsk. Inte på ett "hur kom jag till parken och vad heter jag egentligen"-vis, men ändå så att det stör henne. Hon undrar om hon kanske börjar bli gammal.

Visst, hon blir äldre, men jag tror inte att hon är glömsk utan hellre ofokuserad. För det har jag själv märkt att jag är. Barnen springer runt och sen ska maten lagas och tvätten måste tas hand om och sen stör barnen igen och oj nu står jag här och käkar godis fast jag egentligen hade gått in i köket för att tömma diskmaskinen.

Det finns dock några enkla knep för att göra livet lättare för de ofokuserade:

1. Välj smarta inredningsdetaljer som hjälper dig att komma ihåg!

 

2. Förbered din vardag på ett fiffigt sätt! Det är t.ex. väldigt svårt att glömma barnet hemma på morgonen när man hänger vinteroverallen på dörrhandtaget kvällen innan!

  

3. Skriv ner de riktigt viktiga sakerna!

 

Oj, nu ringde Vasso. Jag glömde visst min mobil hemma hos henne igår...

Bebisfetma

Idag tog vi Emilia till BVC för hennes 10-månaderskontroll. Hon väger numera hela 11,24 kg och är 75 cm lång. Allt var i bästa ordning tyckte barnmorskan. Allt var i bästa ordning tyckte vi också.
Läkaren däremot tyckte att vi borde kontrollera och begränsa Emilias matintag så att hon inte blir fet. Fast hon sa också att barn som använder gåstol blir handikappade. Det betyder väl att vi borde få ett sånt där parkeringstillstånd för handikappade för Pontus, eller hur? Och då spelar det ju ingen roll längre hur tjock Emilia blir - hon slipper ändå gå långa sträckor eftersom vi alltid får parkera närmast ingången. Toppen!

Bättre än Toblerone

Jag hittade en hemsida härmomdagen som väckte ett ännu större ha-begär i mig än Toblerone-reklamen som går på tv just nu: L'Affiche Moderne. De har så otroligt fina posters att jag skulle vilja tapetsera barnens rum med de. Eller sovrummet. Eller, ja, hela huset egentligen. Men jag ska nog börja med barnens rum. Nu väntar jag bara på att min man inser att han inte behöver nya glasögon utan att det är viktigare att investera i konst!

 

Marion Billet

  

Sigrid Martinez

 

Julie Mercier

 

Gwen Kereval

Och i helgen kraschar jag människor

Som om veckan inte redan hade varit tillräckligt spännande orsakade jag ännu mer skada idag:
Emilia föll ner för trappan för att jag glömde att stänga grinden igen efter att ha varit på nedervåningen för att svara i telefon. Jag höll på att städa lekrummet samtidigt som jag pratade med Emilia och märkte inte att hon kröp iväg. Sen hördes plötsligt en duns, och sen några till blandat med skrik och gråt. Jag rusade ur rummet. Emila hade ramlat nästan hela vägen ner till nedervåningen. Hon låg på sidan och klamrade sig fast vid trappsteget.

 

Jag sprang till henne samtidigt som jag skrek efter min man som var ute. Emilia skakade när jag plockade upp henne. Hon var blodig och jag var helt panikslagen. Min man däremot tog sig tiden att uppdatera sin pappa, som han pratade med i telefon, om det som hade hänt tills jag skrek åt honom att lägga på och hjälpa till. Jag vet fortfarande inte hur han kunde tänka att det var viktigare att berätta att Emilia hade precis ramlat ner för trappen än att kolla hennes skador. Emilia verkade ha klarat sig bra, men vi ringde till sjukvårdsupplysningen ändå. Kötiden var beräknad till 5 minuter. Efter 20 minuter väntade vi fortfarande på att få prata med någon medans Emilia kröp omkring och var väldigt nöjd med att få tugga på fjärrkontrollen. Då la vi på.

Emilia verkar har ramlat med ansiktet först. Hon hade några blödande sår och två väldigt stora bulor. Uttrycket på hennes ansikte när jag plockade upp henne från trappan var hjärtskärande. Och att höra hur hon föll, skrek, föll ännu längre ner, skrek och grät, och föll, utan att kunna göra någonting, det hoppas jag att ingen av er måste uppleva. Min stackars lilla tjej!

 

Lindex webbshop erbjuder

Melodifestivalen 2010 - Delfinal 3

Dags för ännu en delfinal. De förra två delfinalerna var så katastrofalt usla att jag inte ens orkade skriva ett inlägg om dem, men idag, ja idag ska de jävlarna få höra vad jag tycker om deras musik! 

Alcazar, "Headlines"
Jag gillar Alcazar. Deras musik sätter sig i huvudet. Den här läten kommer jag säkert sjunger med när jag kör bil. Rakt in i andra bilar. Eller soptunnor.

Johannes Bah Kuhnke, "Tonight"
Som en riktig dålig Idol-audition. Varför har folk inga vänner som är ärligt nog att säga såna enkla sanningar som "Du, vi har känt varandra länge och...du kan inte sjunga". 

Elin Lanto, "Doctor, Doctor"
Sjöng hon att doktorn ska ge henne ett "laceration" (skärsår)? Eller så gav doktorn henne kanske redan ett skärsår? Var det därför hon inte kunde ha på sig underkläder? 

Erik Linder, "Hur kan jag tro på kärlek"
Disney-musik. Dålig-Pocahontas, inte bra-Pocahontas, alltså.

Getty Domein, "Yeba"
Den där låten sög manligt könsorgan. Oavsett på vilket språk.

Timoteij, "Kom"
Tankar förs till schampot "Timotei". Tjejernas hår glänser och är inte flygigt - jag anar smygreklam. Min man tycker om musiken. Eller så tycker han om tjejerna. Jag vågar inte fråga. Okej, jag orkar inte fråga.

Darin, "You're out of my life"
Jag förväntade mig en tjejidol och fick någon som ser ut som en medelålders, något plufsig teologistudent med tunnt hår som sjunger om sin kärlek till gud. Tror jag i alla fall.

Crucified Barba, "Heaven or hell"
Läderbrudar skrämmer mig. Läderbrudar som kallar sig för någonting med "Barbra" förvirrar mig. Min man trodde i början att de hette Crucified Barbies. Det hade varit ett betydligt coolare namn. Låten hade varit betydligt coolare om de hade varit män. Jag är hårdrocks-chauvinist.

Han fryser nog hellre ihjäl i Sverige

Jag vet inte hur många gånger denna oändligt långa vintern jag har drömt om att packa ihop och flytta till Australien, men rubriker som denna gör det svårt för mig att övertyga min man om att det är en bra idé:

Främlingen vid middagsbordet

Jag berättade för Muddiz att jag hade lagt upp några förslag på bloggen för att hjälpa henne i sökandet efter nya glasögon och hon frågade om det var seriösa förslag. Hon pratar om breda bågar med glitter på och så förväntar hon sig att jag gör seriösa förslag? Känner hon mig överhuvudtaget?

Nya glasögon för Muddiz

Muddiz ska unna sig ett par nya glasögon när hon har gått ner 10 kg och efterlyser nu "glasögon med breda bågar och lite glitter på". Som sann vännina ska jag förstås hjälpa henne.

Första modellen uppfyller definitivt alla krav. Den har både breda bågar och lite glitter på.

 

Men det var kanske inte helt det Muddiz hade tänkt sig. Eftersom hennes favoritfärg är rosa tänkte jag då att kanske de här bågarna skulle passa:

 

Samtidigt tycker jag dock att bågarna också ska framhäva bärarens personlighet. De här skulle till exempel framhäva Muddiz excentriska sida samtidigt som de uppfyller alla hennes krav:

 

Eller kanske de här bågarna, som framhäver hennes lekfulla sida:

 

  

Nu har hon mycket att välja mellan. Det vore konstigt om hon inte hittade sin favorit bland dessa utsökta, med kärlek utvalda modeller.

Crash Boom Bang

Idag hände det: min första trafikolycka!
Jag var på väg hem efter en läkarbesök och kom upp till en cirkeltrafik. Jag började bromsa i god tid, men det verkade som om bilen inte stoppade lika bra som vanligt. Jag bromsade lite hårdare. Bilen gled. Jag blev fundersam. Bilen gled fortfarande. Det stod en bil längre fram som väntade på att kunna köra in i cirkeltrafiken. "Hm", tänkte jag, "nu får bilen stanna snart eller det här kan bli ett problem". Bilen gled vidare. Aha! Vad om jag inte hade trampat på bromsen utan på en annan pedal? Det var kanske därför bilen inte stannade? Ja, så måste det vara! Jag tittade ner, foten var på bromspedalen och den var tryckt hela vägen ner. Jag provtrampade några gånger och bilen gjorde ett bromsljud, men gled ostoppbart vidare. Jag tittade på Emilia i sin bilbarnstol. Bilen gled. Jag tittade fram och insåg att kraschen var oundviklig.

Med en ordentlig duns gled jag in i bilen framför mig. Hon som körde bilen var väldigt trevlig, men jag hade gärna träffat henne under andra omständigheter. Hennes bil hade klarat sig jättebra tack vare dragkroken som tryckte in framdelen av min egen bil. När hon rörde dragkroken ramlade den ner på marken, men det var den enda skadan. Min bil däremot...

 

Man kan faktiskt se avtrycket efter dragkroken.

  

Jag skulle känna  mig hemskt om jag hade kunnat förhindra olyckan, men i denna situation hade alla kraschat. Inte mycket att göra åt, liksom. Det är sånt man har försäkring för.

Det viktigaste är ju ändå att ingen person blev skadad!

Följdsjukdomar

I mitten av förra veckan fick Pontus plötsligt hög feber. De första 2 dagarna var otroligt mysiga: Pontus var lugn och ville för en gångs skull sitta och gosa med oss. Tyvärr förvandlas myssjukan sen till en svårt fall av gnällitis. Emilia smittades också, fast det är kanske mer ett fall av måstegnällahögreförattfåuppmärksamhetitis. Efter en vecka med 2 lidande barn har jag nu dessutom fått villåkapåsemesterheltensam sjukdom och min man lider av imorgonskapontustilldagisoavsettvad.
En sjukdom kommer sällan ensam...

Karamellkungen, Godisprinsen och Sötsaksfröken

"Hej, jag heter Mia och jag är sötsaksnarkoman."
"Hej, Mia!"
"I början provade jag bara lite vingummi här och där men det blev allt mer med tiden..."
"Vi förstår dig. Vi har alla varit där. Du kan öppna dig för oss..."
"Ja, alltså, efter att jag hade trappat upp till minst 10 doser av vingummi per dag gick jag över till lakrits. Det kändes bra...ett tag i alla fall. Men sen behövde jag mer och mer och till slut...till slut åt jag även choklad...hela kakor. Så mycket pengar jag lägger på mitt beroende... Och när pengarna inte räcker till bakar jag till och med själv! Kakor, godis...jag är på raka vägen in i ett sockerkoma, förstår ni det?"
"Mia, du är trygg hos oss. Tim där borta, till exempel, han var fast på havrekakor. Och nu har han inte rört de på - hur länge var det nu igen, Tim? - just det, hela 4 veckor. Du kan också övervinna ditt beroende! Du kan vara sockerfri!"
"Jag kan inte se det just nu. Det hela är en stor skamlig hemlighet. Jag gömmer sötsakerna från min familj och när min man kom för nära godispåsen häromdagen morrade jag åt honom som en hund med rabies. Han kommer säkert att skilja sig från mig och allt jag undrar över är om jag får vårdnaden om Lindt-chokladkulorna!"
(Ohörbart stödjande mumlande då gruppen kommer närmare för att kramas)

Virktalang extraordinaire

Hon som visade mig idag hur man virkar en rad med enkla luftmaskor kommer att bli så stolt. Jag är en naturbegåvning! Se vilket fint gristryne jag har virkat! Eller är det kanske en kringla?

Tänk dig hur det grävs fram av forskare om några miljoner år.
"Hubert, titta här. Ett föremal som våra förfädrar skapade. Det kanske är ett religiöst vördnadsobjekt. Eller så var de kanske pyttesmå nudister och det här är en bh utan kupor. Eller, lyssna, Hubert, jag tror jag vet det nu, kanske är det ett verktyg de använde som en slags antik kompass. Se här, om du riktar ena hålet mot norden...."

Jätteuppskattad

Jag kände på mig hela tiden att ingen lyssnar på mig och Google bekräftade det.

Alla Hjärtans Dag(en före) 2010

Min man och jag ville ligga steget före, så vi firade Alla Hjärtans Dag redan idag. Vanligtvis firar vi den inte alls, men ibland duger vilken ursäkt som helst för att få farmor och farfar att ta hand om barnen.

Vi hade alltså en hel kväll till oss själva. Tid för romantik, tid för närhet. Min man sa "Jag älskar dig", fast med lite andra ord ("Jag spelar in Melodifestivalen ikväll. Du behöver inte titta på det.") och sträckte fram en påse med chokladbitar. Vilken fin tanke att köpa min favoritchoklad! Och vad bra att han inte visste att jag hade köpt samma choklad till mig själv tidigare idag (och mycket mer än han dessutom).

Vi hade planerat att gå ut och äta, så vi satte på oss våra finkläder.

Och med finkläder menar jag såklart rena kläder. Det är inte ofta man har på sig såna nuförtiden.

Sen tog min man mig till en fin restaurang.

 

Middagen var otroligt romantisk! Med för få lampor i restaurangen blev det en riktig mysbelysning och faktumet att personalen så omtänksamt hade låtit bli att sätta pä värmen var en bra ursäkt för att sitta tätt ihop och ha lite kroppskontakt.

Som i alla fina restauranger kunde vi ta hem den överblivna maten i en stilfull, miljövänlig förpackning.

 

Och nu sitter jag här och bloggar om mitt livs mest romantiska kväll medans min man har svimmat i soffan efter att ha ätit vädigt mycket (av min) choklad så att jag slipper bli tjock av den.

Kan det bli mer romantiskt än så?

Årets mamma

Idag hörde jag mig själv säga till Pontus: "Ja, du får äppelskivorna, men inte nu. Sen. Först ska du äta riktig mat. Om du inte äter din hamburgare och pommes frites så får du inget äpple!"

Hovdjursmode

Förrutom Byggare Bob tittar Pontus också gärna på filmen "Mullewapp", en tysk animerad film som han fick av mina föräldrar. En av huvudkaraktärerna i filmen är en gris med namnet Waldemar. Waldemar kan prata och cykla och, ja, en hel massa andra saker som grisar vanligtvis inte kan göra. Det är dock inte det som Pontus tycker är fascinerade med Waldemar. Han kallar Waldemar för "nakengrisen", eftersom han inte har kläder på sig.

Om det kom en gris körandes i en bil och stoppade honom för att fråga efter vägen till ICA skulle min son tycka att allt är i bästa ordning, bara den har en tröja på sig. Annars vore det ju också liiiiite konstigt, eller hur?
Jag undrar vad han tror händer med alla de där tröjorna när grisar förvandlas till schnitzel...

Vem har sista ordet?

Pontus har feber och fick därför vara uppe lite längre och mysa med oss i soffan. Det betyder förstås samtidigt att man måste kompromissa med ytterliggare en person om vad man ska titta på i tv.

"Vi skulle kunna titta på "Project Runway" som vi spelade in i helgen."
"Nääh, jag känner inte för det...."
"Hm, "Numbers" då?"
"Har vi ingenting annat?"
"Vi kan titta på "Law & Order" om du vill."
Medans jag funderade hördes en liten röst från soffan: "BYGGA BOB!"

Two's company; three's a crowd.

När man blir äldre kan man inte längre håller sig lika bra

Jag tänkte blåsa bort de många smulorna i mitt tangentbord men lyckades inte hålla tillbaka dreglet och spottade mer eller mindre på det istället. Finns det en medicinsk beteckning för detta som låter lite mer avancerat och chic än muninkontinens?

Mamma, den stora flickan luktar

Med smaken av gårdagens toscabulle kvar i munnen känner jag mig nu redo att berätta om övergreppet på mitt hår.

Jag var några minuter tidig till min bokade tid så jag fick sätta mig och vänta, vilket snälla och lydiga jag gjorde. Efter en kvarts mysande i soffan med Brangelina och Lindsay Lohan hade man glömt bort mig, så jag gjorde mig påmind. Jag fick följa med för att tvätta håret och hade precis lyckats hitta ett inte alltför smärtsamt sätt att lägga min nacke på tvättställskanten då någon började slå mig i rumpan med en kavel. Det visade sig vara en massagefunktion som jag bad dem stänga av. Det är nämligen inte så lätt att hålla sig kvar på en stol halvliggandes när någon (eller något) samtidigt håller på att putta ner en med en stor rulle. Med blött hår fördes jag till en frisörstol där jag fick sitta själv i ytterligare 5 minuter medans jag kunde titta på i spegeln hur min frisörska tog sig tid för att sälja lite shampoo och andra hårvårdsprodukter. Jag frös om huvudet och var inte lika glad längre. Det blev inte bättre när hon till slut kom.

"Och vad hade du tänkt göra idag?"
(Ja du, jag ska kanske dansa tango i snön helt naken sen, men eftersom jag redan sitter här med numera bara halvblött hår kan jag väl lika gärna börja kvällen med en klippning.)
"Jag måste klippa håret. Jag har inte klippt det på över ett år, topparna är slitna och håret saknar form."
Hon tittade fundersamt medans hon drog sina fingrar genom mitt hår.
"Alltså, det jag ser på en gång är att ditt hår inte blir bra om vi inte använder en produkt."
(Oh nej, kom igen. Säljsnacket redan innan klippningen?)
"Det blir inte bra?"
"Ja, det finns bara såna personer. Deras hår kommer aldrig att se bra ut om de inte använder en produkt.."
(Eh, tack! Jag har alltså varit ful i håret i 31,5 år?)
"Jag tror inte att det är någonting fel med mitt hår."
"Du vill alltså inte ha produkten?"
"Nej."
Hon började kamma håret.
"Har du alltid haft så tunnt hår?"
(Va? Tunnt hår? Mitt hår är väl inte tunnt? Alla frisörer har hittills sagt att jag har tjockt hår, herregud, jag har ju till och med fått tunna ut det lite eftersom det var så tjockt och inte gick att kontrollera. Lugn, lugn nu, andas in, andas ut. Det har varit stressigt de senaste månaderna, håret har kanske verkligen blivit tunnare. Det är ingen ide att diskutera med henne.)
"Ja....alltså.....kanske....jag vet inte."
"Oooooh, stackare!"
(Oj, slösa inte all din charm på mig nu. Börja klippa och va tyst!)

Hon klippte av 2,5 cm runt om, vilket tog hela 3 minuter.
"Hur vill du torka håret?"
(Torkar inte hår av sig själv? Eller är det bara ett till sätt på vilket mitt hår är onormalt?)
"Alltså...det torkar ju av sig själv. Och sen sätter jag upp det i en hästsvans."
Att jag var så oanvancerad gjorde henne tydligen besviken. Hon började att föna håret.
"Dina lockar är verkligen inte fina."
(Ursäkta?)
"Jag kan visa dig hur du kan få dem att se mycket bättre ut med produkten om jag får."

Innan jag ens hann säga nej la hon sin hand mot min panna och tryckte huvudet så långt bakåt att håret hängde ner. Sen tog hon en fön med ett sånt där brett munstycke med pluppar på och började trycka den på mitt bakhuvud. Det kändes som om mitt huvud skulle ramla av när som helst. Det gjorde ont. Och det där munstycket fick mig att undra om hon verkligen höll på att stajla håret eller om hon raderade mitt korttidsminne. Tyvärr kunde jag inte säga emot eftersom min hals var så utsträckt. När hon hade fönat klart snurrade hon snabbt runt stolen och tryckte mitt huvud framåt, så att jag hade det mellan knäna. Det var länge sen jag kunde böja mig så mycket och det kändes inte helt naturligt. Hon började spreja. Sen sprejade hon lite till. Sen lite till, med en anna flaska. Sen bara på bakhuvudet. Sen lite fram. Ytterligare en annan flaska. Min smärta försvann, jag tappade all känsla för tid och rum, jag var bara en fågel, en liten, liten fågel som svävade helt tyngdlös genom en land med Coca Cola bäckar och lakritsträd. Hennes röst fick mig att vakna upp ur min hallucination. "Och nu", sa hon med en galen ton, "nu ska du slänga håret bakåt så fort och hårt du bara kan."

Jag borde ha stängt ögonen och inhalerad lite mer av sprejångorna. Eller i alla fall försökt att träffa och skada henne när jag slängde håret. Istället reste jag mig långsam upp och tittade i spegeln. Och Eriq La Salle tittade tillbaka. Jag hade blivit minst 20 år yngre, eller, ja, min frisyr var i alla fall tillbaka i 80-talet. Så skinande, så lockigt och så otroligt stelt. Jag luktade som alla möjliga sorters sprej. Jag var bara en oaktsam kastad cigarett från att bli en mänsklig  fackla. Och jag hade bussresan hem framför mig. Jag skämdes.

Jag tänkte dölja katastrofen genom att sätta upp håret i en hästsvans men det knakade och prasslade när jag försökte, så jag lät bli. Istället gick jag raka vägen till livsmedelsaffären och började fylla en stor påse med lösviktsgodis. Inte ens där fick jag lida i fred. "Nej.. men... du verkar verkligen gilla Colanappar. Oj, jag har aldrig sett någon köpa så många Colanappar. Ska du lämna några Colanappar åt oss andra också?"

När jag kom ut från Centrum stod bussen hem och väntade vid bushållplatsen. Jag skyndade mig dit och lyckades få en sittplats. "Mamma, den stora flickan luktar", sa tjejen bakom mig till kvinnan bredvid sig,

In med handen i godispåsen...

Jag hår ett problem

Jag gick och klippte mig idag. Det gick inte så bra. Jag är inte riktigt mig själv längre. Jag förvandlades från en trött husfru med slitna hårtoppar till en förorts-hallick med små, stel-sprayade wet-look lockar.
Jag har i stort sett samma frisyr som Eriq La Salle i "En prins i New York".

 

Hela förvandlingen gick på 441,50 kr: 310 kr för själva klippningen och 131,50 kr för wienerbröd, läsk och godis som ska hjälpa mig komma över chocken. Jag måste äta nu...

När älgar inte leker kurragömma

Att Muddiz inte är bäst på att ta kort vet väl alla som har sett bilderna av hennes måndagliga vägningar: de är suddiga och det verkar ta henne så lång tid att ta de att vikten inte längre syns på vågen. Så visst kan man tvivla när hon skriver att hon träffade på en livs levande älg utanför sitt hus och visar ett foto med några träd och någonting som kan vara en älg eller kanske också bara en buske.

Men hon har faktiskt rätt: det var en älg. Samma älg, eller hellre sagt: samma älgar, spatserade nämligen genom våran trädgård igår. Eller om man ska säga det med Pontus ord: "där kommer en till" tills det var hela "ett, två, treeeee älgaaaa" som "äta gran" och sen gick bort till "där borta husen" för att slutligen "gå hem äta blåbär". Jag tror att jag har aldrig sett honom så uppspelt. Långt efter att älgarna hade traskat vidare stod han fortfarande vid fönstret och höll utkik. När jag frågade honom om han tyckte om älgar sa han "Jaaaa!" och la sen till med an allvarlig röst "De är fina!".
Han har knappt pratat om någonting annat än älgarna sedan dess och för varje gång han pratar om dem blir berättelsen mera spännande. Inte märkte vi i alla fall att "aj, älg biter Pontus finger" eller att "Pontus klappa älg". Antalet älgar varierar också. Sist var det till och med "tre, fyra, fem älgaaaa".

Oavsett hur många det nu verkligen var och om Pontus red runt i trädgården på dem eller inte kommer här ett ordentligt bildbevis, fokuserad och i färg:

 

Alla riktigt stora författare har en ghostwriter