Mamma, den stora flickan luktar

Med smaken av gårdagens toscabulle kvar i munnen känner jag mig nu redo att berätta om övergreppet på mitt hår.

Jag var några minuter tidig till min bokade tid så jag fick sätta mig och vänta, vilket snälla och lydiga jag gjorde. Efter en kvarts mysande i soffan med Brangelina och Lindsay Lohan hade man glömt bort mig, så jag gjorde mig påmind. Jag fick följa med för att tvätta håret och hade precis lyckats hitta ett inte alltför smärtsamt sätt att lägga min nacke på tvättställskanten då någon började slå mig i rumpan med en kavel. Det visade sig vara en massagefunktion som jag bad dem stänga av. Det är nämligen inte så lätt att hålla sig kvar på en stol halvliggandes när någon (eller något) samtidigt håller på att putta ner en med en stor rulle. Med blött hår fördes jag till en frisörstol där jag fick sitta själv i ytterligare 5 minuter medans jag kunde titta på i spegeln hur min frisörska tog sig tid för att sälja lite shampoo och andra hårvårdsprodukter. Jag frös om huvudet och var inte lika glad längre. Det blev inte bättre när hon till slut kom.

"Och vad hade du tänkt göra idag?"
(Ja du, jag ska kanske dansa tango i snön helt naken sen, men eftersom jag redan sitter här med numera bara halvblött hår kan jag väl lika gärna börja kvällen med en klippning.)
"Jag måste klippa håret. Jag har inte klippt det på över ett år, topparna är slitna och håret saknar form."
Hon tittade fundersamt medans hon drog sina fingrar genom mitt hår.
"Alltså, det jag ser på en gång är att ditt hår inte blir bra om vi inte använder en produkt."
(Oh nej, kom igen. Säljsnacket redan innan klippningen?)
"Det blir inte bra?"
"Ja, det finns bara såna personer. Deras hår kommer aldrig att se bra ut om de inte använder en produkt.."
(Eh, tack! Jag har alltså varit ful i håret i 31,5 år?)
"Jag tror inte att det är någonting fel med mitt hår."
"Du vill alltså inte ha produkten?"
"Nej."
Hon började kamma håret.
"Har du alltid haft så tunnt hår?"
(Va? Tunnt hår? Mitt hår är väl inte tunnt? Alla frisörer har hittills sagt att jag har tjockt hår, herregud, jag har ju till och med fått tunna ut det lite eftersom det var så tjockt och inte gick att kontrollera. Lugn, lugn nu, andas in, andas ut. Det har varit stressigt de senaste månaderna, håret har kanske verkligen blivit tunnare. Det är ingen ide att diskutera med henne.)
"Ja....alltså.....kanske....jag vet inte."
"Oooooh, stackare!"
(Oj, slösa inte all din charm på mig nu. Börja klippa och va tyst!)

Hon klippte av 2,5 cm runt om, vilket tog hela 3 minuter.
"Hur vill du torka håret?"
(Torkar inte hår av sig själv? Eller är det bara ett till sätt på vilket mitt hår är onormalt?)
"Alltså...det torkar ju av sig själv. Och sen sätter jag upp det i en hästsvans."
Att jag var så oanvancerad gjorde henne tydligen besviken. Hon började att föna håret.
"Dina lockar är verkligen inte fina."
(Ursäkta?)
"Jag kan visa dig hur du kan få dem att se mycket bättre ut med produkten om jag får."

Innan jag ens hann säga nej la hon sin hand mot min panna och tryckte huvudet så långt bakåt att håret hängde ner. Sen tog hon en fön med ett sånt där brett munstycke med pluppar på och började trycka den på mitt bakhuvud. Det kändes som om mitt huvud skulle ramla av när som helst. Det gjorde ont. Och det där munstycket fick mig att undra om hon verkligen höll på att stajla håret eller om hon raderade mitt korttidsminne. Tyvärr kunde jag inte säga emot eftersom min hals var så utsträckt. När hon hade fönat klart snurrade hon snabbt runt stolen och tryckte mitt huvud framåt, så att jag hade det mellan knäna. Det var länge sen jag kunde böja mig så mycket och det kändes inte helt naturligt. Hon började spreja. Sen sprejade hon lite till. Sen lite till, med en anna flaska. Sen bara på bakhuvudet. Sen lite fram. Ytterligare en annan flaska. Min smärta försvann, jag tappade all känsla för tid och rum, jag var bara en fågel, en liten, liten fågel som svävade helt tyngdlös genom en land med Coca Cola bäckar och lakritsträd. Hennes röst fick mig att vakna upp ur min hallucination. "Och nu", sa hon med en galen ton, "nu ska du slänga håret bakåt så fort och hårt du bara kan."

Jag borde ha stängt ögonen och inhalerad lite mer av sprejångorna. Eller i alla fall försökt att träffa och skada henne när jag slängde håret. Istället reste jag mig långsam upp och tittade i spegeln. Och Eriq La Salle tittade tillbaka. Jag hade blivit minst 20 år yngre, eller, ja, min frisyr var i alla fall tillbaka i 80-talet. Så skinande, så lockigt och så otroligt stelt. Jag luktade som alla möjliga sorters sprej. Jag var bara en oaktsam kastad cigarett från att bli en mänsklig  fackla. Och jag hade bussresan hem framför mig. Jag skämdes.

Jag tänkte dölja katastrofen genom att sätta upp håret i en hästsvans men det knakade och prasslade när jag försökte, så jag lät bli. Istället gick jag raka vägen till livsmedelsaffären och började fylla en stor påse med lösviktsgodis. Inte ens där fick jag lida i fred. "Nej.. men... du verkar verkligen gilla Colanappar. Oj, jag har aldrig sett någon köpa så många Colanappar. Ska du lämna några Colanappar åt oss andra också?"

När jag kom ut från Centrum stod bussen hem och väntade vid bushållplatsen. Jag skyndade mig dit och lyckades få en sittplats. "Mamma, den stora flickan luktar", sa tjejen bakom mig till kvinnan bredvid sig,

In med handen i godispåsen...