När älgar inte leker kurragömma

Att Muddiz inte är bäst på att ta kort vet väl alla som har sett bilderna av hennes måndagliga vägningar: de är suddiga och det verkar ta henne så lång tid att ta de att vikten inte längre syns på vågen. Så visst kan man tvivla när hon skriver att hon träffade på en livs levande älg utanför sitt hus och visar ett foto med några träd och någonting som kan vara en älg eller kanske också bara en buske.

Men hon har faktiskt rätt: det var en älg. Samma älg, eller hellre sagt: samma älgar, spatserade nämligen genom våran trädgård igår. Eller om man ska säga det med Pontus ord: "där kommer en till" tills det var hela "ett, två, treeeee älgaaaa" som "äta gran" och sen gick bort till "där borta husen" för att slutligen "gå hem äta blåbär". Jag tror att jag har aldrig sett honom så uppspelt. Långt efter att älgarna hade traskat vidare stod han fortfarande vid fönstret och höll utkik. När jag frågade honom om han tyckte om älgar sa han "Jaaaa!" och la sen till med an allvarlig röst "De är fina!".
Han har knappt pratat om någonting annat än älgarna sedan dess och för varje gång han pratar om dem blir berättelsen mera spännande. Inte märkte vi i alla fall att "aj, älg biter Pontus finger" eller att "Pontus klappa älg". Antalet älgar varierar också. Sist var det till och med "tre, fyra, fem älgaaaa".

Oavsett hur många det nu verkligen var och om Pontus red runt i trädgården på dem eller inte kommer här ett ordentligt bildbevis, fokuserad och i färg: