Om man är nätt finns det fina kläder i storlek XS att få tag på på Gina Tricot eller Cubus.
Och för dig som har väldigt ojämna bröst finns ett specialutbud på ICA Maxi.
2010-07-13
Kläder till alla
Om man har kurvor så har Lindex och KappAhl en egen avdelning med smickrande kläder i lite större storlekar.
Om man är nätt finns det fina kläder i storlek XS att få tag på på Gina Tricot eller Cubus.
Och för dig som har väldigt ojämna bröst finns ett specialutbud på ICA Maxi.
Om man är nätt finns det fina kläder i storlek XS att få tag på på Gina Tricot eller Cubus.
Och för dig som har väldigt ojämna bröst finns ett specialutbud på ICA Maxi.
Vad tänker ni spontant när ni ser detta?
1. Woohoo, en tredje bröstvårta. På ditt knä. Det är nästan inte läskigt alls. Freak.
2. Hon ritar på sig själv! Den galna tyskan ritar på sig själv! Ja, hon behöver definitivt ett nytt hobby...
3. Jag visste det! Hon har alltid trekvartsleggings på för att hon är för jäkla lat att raka benen ovanför knäet. Men FYI, apkvinnan, så hjälper det inte att odla röda prickar på sig för att distrahera från denna ovårdade hårdjungeln.
4. Vad hade hon på sig när hon tog den där bilden? Eller hur lite? Oh nej, jag vill inte veta. Glöm, glöm, glöm...
5. Lär dig photoshop, kvinna! Då behöver du inte klippa bort din cellulit utan kan retuschera bort den. Och så skulle du också kunna lägga till lite fejksolbränna. Hur kan man vara så blek under århundradets sommar?
6. Nej tack, jag vill verkligen inte se dina sugmärken!
7. Fästingbett. Eller myggbett. Eller kanske bromsbett. Har jag också. Men mycket större än du!
Så här ser det ut när min man smörjar in sig själv
Beakta också de ultradekorativa rinnspåren längst till vänster...
2010-07-04
Turist på vift
Mina föräldrar är på besök hos oss från Tyskland och min pappa har svårt för att sitta still, så på eftermiddagen tog han Pontus och gick ut på promenad. Och kom inte tillbaka. En timme gick. Två timmar gick. Han har ingen mobil så vi kunde inte ringa honom. Efter mer än 2,5 timmar dök han slutligen upp igen.
Han berättade att han hade gått rakt fram tills han kom till en "mattbutik" i nästa ort. ("Mattbutik" är såklart det tyska uttalet av matbutik). Pontus hade somnat i vagnen nästan omgående men ifall att han skulle vakna på vägen hem köpte min omsorgsfulla pappa två små juicepaket.
Avsaknaden av ett sugrörshål (för att inte nämna självs sugröret) gjorde honom lite fundersam och han tänkte att det var smartast att köpa någonting mer ifall det skulle bli svårt att dricka juicen. Så han köpte en flaska citronläsk också.
Jag tror att någon måste följa med nästa gång så att han inte fösöker få Pontus att dricka munskölj...
Han berättade att han hade gått rakt fram tills han kom till en "mattbutik" i nästa ort. ("Mattbutik" är såklart det tyska uttalet av matbutik). Pontus hade somnat i vagnen nästan omgående men ifall att han skulle vakna på vägen hem köpte min omsorgsfulla pappa två små juicepaket.
Avsaknaden av ett sugrörshål (för att inte nämna självs sugröret) gjorde honom lite fundersam och han tänkte att det var smartast att köpa någonting mer ifall det skulle bli svårt att dricka juicen. Så han köpte en flaska citronläsk också.
Jag tror att någon måste följa med nästa gång så att han inte fösöker få Pontus att dricka munskölj...
2010-06-29
Oavgjort
Än så länge är det ett tajt race mellan de olika hobbyalternativen i min omröstning med 0 röster för småslöjd och smyckestillverkning samt 0 röster för Zumba. Matlagningskursen har än så länge fått hela 0 röster.
Hm, antingen har ni like svårt att bestämma er som jag eller så läser ingen min blogg. Eller mina trogna läsare är av den sorten som bara tittar på bilder och undviker långa texter som tröttar ut deras ögon. Måste jag singla slant för att bestämma mitt nya hobby? Ska det gå så långt??
Hm, antingen har ni like svårt att bestämma er som jag eller så läser ingen min blogg. Eller mina trogna läsare är av den sorten som bara tittar på bilder och undviker långa texter som tröttar ut deras ögon. Måste jag singla slant för att bestämma mitt nya hobby? Ska det gå så långt??
2010-06-28
Hobbyrådgivning
Jag behöver lite hjälp med att hitta ett nytt hobby till hösten. Det känns viktigt att komma hemifrån minst en gång i veckan på kvällen och gör någonting mer än att titta på när min man badar och nattar barnen. Så jag har några förslag på kurser på Studieförbundet Vuxenskolan som finns nära oss.
1. Textil - småslöjd
Kom och sy det du behöver, kanske ett fodral till mobilen, mp3-spelaren eller glasögonen. Lys upp höstmörkret med en personlig shoppingväska eller en broderad kudde. Vi kommer även att testa att lappa och laga gamla plagg med inspiration från vackar saker, och även arbeta med broderier, pärlor och återbruk. Sömnadsvana inget krav!
2. Gör dina egna smycken
Under 5 gånger inspireras vi av bilder, skissar på olika ideér och hittar lösningar på dessa. Vi syr, väver, virkar eller sågar och borrar och använder hårda och mjuka trådar, pärlor, textilier och metaller. Vi jobbar med prototyper och färdiga produkter. Titta hemma vad du har, varför inte återbruka något gammalt?Material finns att köpa.
3. Matlagning till vardags
Vi lagar vardagsrätter tillsammans och får och ger inspiration, tips och förslag för att förgylla vardagsmaten. Riktiga råvaror används så klart, och vi avslutar varje träff med att gemensamt äta det vi tillagat.
Om någon nu tycker att jag kanske borde röra på mig istället för att sitta på min tjocka tyska rumpa finns också den här kursen:
4. Zumba - Vuxendans
I Zumba dansar vi loss till härliga latinamerikanska rytmer och vi lär oss grundstegen i bland annat salsa, samba, soca, merengue, flamenco mm.Ett underbart träningspass för hela kroppen till de smittande rytmer och de enkla dansrörelserna. Du förbättrar konditionen och bränner kalorier allt efter egen förmåga! Inga förkunskaper.
Vad tycker ni, vad ska jag göra? Jag kan inte riktigt bestämma mig...
1. Textil - småslöjd
Kom och sy det du behöver, kanske ett fodral till mobilen, mp3-spelaren eller glasögonen. Lys upp höstmörkret med en personlig shoppingväska eller en broderad kudde. Vi kommer även att testa att lappa och laga gamla plagg med inspiration från vackar saker, och även arbeta med broderier, pärlor och återbruk. Sömnadsvana inget krav!
2. Gör dina egna smycken
Under 5 gånger inspireras vi av bilder, skissar på olika ideér och hittar lösningar på dessa. Vi syr, väver, virkar eller sågar och borrar och använder hårda och mjuka trådar, pärlor, textilier och metaller. Vi jobbar med prototyper och färdiga produkter. Titta hemma vad du har, varför inte återbruka något gammalt?Material finns att köpa.
3. Matlagning till vardags
Vi lagar vardagsrätter tillsammans och får och ger inspiration, tips och förslag för att förgylla vardagsmaten. Riktiga råvaror används så klart, och vi avslutar varje träff med att gemensamt äta det vi tillagat.
Om någon nu tycker att jag kanske borde röra på mig istället för att sitta på min tjocka tyska rumpa finns också den här kursen:
4. Zumba - Vuxendans
I Zumba dansar vi loss till härliga latinamerikanska rytmer och vi lär oss grundstegen i bland annat salsa, samba, soca, merengue, flamenco mm.Ett underbart träningspass för hela kroppen till de smittande rytmer och de enkla dansrörelserna. Du förbättrar konditionen och bränner kalorier allt efter egen förmåga! Inga förkunskaper.
Vad tycker ni, vad ska jag göra? Jag kan inte riktigt bestämma mig...
2010-06-26
Nya lärdomar
1. Om du målar en barnstol ska du inte ställa denna på en pappkartong som lätt ger vika.
2. Om du ändå väljer att göra det, använd i alla fall inte lackbaserad färg som är väldigt svårt att tvätta bort från huden i en skrikig gul nyans.
3. Om du väljer att ignorera både råd 1 och 2 se då till att inte dina barn är i närheten eftersom du säkert kommer att skrika svärord när du förvandlas till en Simpson från handlederna och neråt.
4. Om dina grannar inte var tveksamma till dina uppfostringsmetoder redan innan ser det inte bra ut om din 2,5-åring cyklar runt på gatan och sjunger en låt med "shit" som enda text.
5. För 4-åriga grannpojkar är "shit" lika med "shit pommes frites".
2. Om du ändå väljer att göra det, använd i alla fall inte lackbaserad färg som är väldigt svårt att tvätta bort från huden i en skrikig gul nyans.
3. Om du väljer att ignorera både råd 1 och 2 se då till att inte dina barn är i närheten eftersom du säkert kommer att skrika svärord när du förvandlas till en Simpson från handlederna och neråt.
4. Om dina grannar inte var tveksamma till dina uppfostringsmetoder redan innan ser det inte bra ut om din 2,5-åring cyklar runt på gatan och sjunger en låt med "shit" som enda text.
5. För 4-åriga grannpojkar är "shit" lika med "shit pommes frites".
2010-06-25
Hemmafixande med hinder
I och med att Emilia nu har flyttat in i sitt eget rum kan vi fokusera på att snygga till lekrummet lite innan proffsen kommer för att måla och tapetsera vårat sovrum. En idé jag hade var att sätta upp en Elfa-hylla med rum för alla våra pysselgrejer och ett djupt hyllplan längst ner som barnen kan använda som bord för och som kan flyttas upp när barnen växer.
Vi behövde alltså handla en del grejer på Bauhaus. Med 2 barn som misstog Bauhaus för världens största lekplats och hjälpsam personal som ställde gångarna fulla med varor så att man inte kom igenom med kundvagnen och fick köra omvägar hela tiden (oftast baklänges) var detta ett rent nöje. Att de bara hade 3 kassor öppna och vi fick köa i en evighet gav oss ytterligare en chans att träna vårat tålamod. Och när vi äntligen kom ut till bilen visade det sig att bara min man, Pontus, Emilia och Elfa fick plats. Tack och lov hade jag åtminstone foträtta skor på mig för den långa vägen hem.
Jag försökte se det positiva i min lilla promenad. Vilken bra motion! Och hur brunbränd jag skulle bli! Och hur jag skulle få massvis med presenter och godis när jag ligger på sjukhus på grund av värmeslag!
Det visade sig dock att gud belönar de som rör på sig, det kom nämligen en buss vid den första busshållplatsen som jag spatserade förbi. Då hade jag ändå gått tillräckligt långt för min smak.
Och nu, bara några timmar senare, kan jag till och med meddela att vi har faktiskt redan satt upp hyllorna. Ni som känner oss vet ju att vi inte direkt är kända för att ta tag i hemmafixarmåsten på en gång. Men det visade sig att allt som behövs är lite TLC (en vanlig missuppfattning är att detta är en förkortning för "tender love and care", men som hustru/mor vet man att det såklart står för succéreceptet "tjata lamentera chefa"). Än är inte allting på plats och vi behöver nog köpa ett trådhyllplan till, men man kan se hur det var tänkt:
Vi behövde alltså handla en del grejer på Bauhaus. Med 2 barn som misstog Bauhaus för världens största lekplats och hjälpsam personal som ställde gångarna fulla med varor så att man inte kom igenom med kundvagnen och fick köra omvägar hela tiden (oftast baklänges) var detta ett rent nöje. Att de bara hade 3 kassor öppna och vi fick köa i en evighet gav oss ytterligare en chans att träna vårat tålamod. Och när vi äntligen kom ut till bilen visade det sig att bara min man, Pontus, Emilia och Elfa fick plats. Tack och lov hade jag åtminstone foträtta skor på mig för den långa vägen hem.
Jag försökte se det positiva i min lilla promenad. Vilken bra motion! Och hur brunbränd jag skulle bli! Och hur jag skulle få massvis med presenter och godis när jag ligger på sjukhus på grund av värmeslag!
Det visade sig dock att gud belönar de som rör på sig, det kom nämligen en buss vid den första busshållplatsen som jag spatserade förbi. Då hade jag ändå gått tillräckligt långt för min smak.
Och nu, bara några timmar senare, kan jag till och med meddela att vi har faktiskt redan satt upp hyllorna. Ni som känner oss vet ju att vi inte direkt är kända för att ta tag i hemmafixarmåsten på en gång. Men det visade sig att allt som behövs är lite TLC (en vanlig missuppfattning är att detta är en förkortning för "tender love and care", men som hustru/mor vet man att det såklart står för succéreceptet "tjata lamentera chefa"). Än är inte allting på plats och vi behöver nog köpa ett trådhyllplan till, men man kan se hur det var tänkt:
Pontus rum
För ett tag sen gjorde vi om lite i Pontus rum och jag tänkte lägga upp några bilder på slutresultatet:
2010-06-23
Så simpel men ändå så svårt
Jag vore en mycket lyckligare tyska om mina landsmän på spelplanen förstod att det underbara spelet fotboll går ut på att skicka bollen in i målet - inte vid sidan om eller över. Och definitivt inte rakt in i målvaktens armar. Jag vet hur man gör - hur svårt kan det alltså vara?
2010-06-15
Biggest loser
Min man har gått ihop med några kollegor till deras egen version av "Biggest loser": alla har lagt 500 kr i potten och den som går ner i vikt mest (procentuellt) de nästa 3 månaderna vinner hela summan. Min man är jättetaggad. Det borde han också vara - 500 kronor är mycket pengar. För 500 kr får Muddiz ju nästan en kvartsdel Hong Kong piratkopia-glasögon!
Men min man ska inte bara vinna för pengarnas skull. Det är förstås också bra att gå ner i vikt för hälsans skull. Han behöver dock i och för sig inte vinna titeln som "Biggest loser". Elaka människor skulle nog säga att han redan blev det den dagen han gifte sig med mig...
Men min man ska inte bara vinna för pengarnas skull. Det är förstås också bra att gå ner i vikt för hälsans skull. Han behöver dock i och för sig inte vinna titeln som "Biggest loser". Elaka människor skulle nog säga att han redan blev det den dagen han gifte sig med mig...
2010-06-13
Football play we better than you
Som tyskfödd pass-svensk väljer jag min nationalitet lite efter sammanhanget, men när det gäller fotboll är jag heltysk. Och idag spelar Tyskland sin öppningsmatch i VM i Sydafrika. Jag sitter alltså bänkad på soffan iklädd mina Lederhosen, med en stor öl och en tallrik med Bratwurst och Sauerkraut och hejar på laget. Om de vinner kanske jag till och med springer ett litet ärevarv runt kvarteret med min pyttelilla tyska flagga senare. Om inte så kommer tjutandet ni hör inte från vuvuzelorna...
2010-06-11
My Super Sweet 16 (för andra gången)
Jag fyllde år häromdagen (jag håller det vagt så att ingen behöver skämmas för att ha glömt att gratulerar mig i tid eller överhuvudtaget) och så här ser det ut när jag festar som om det vore 1999:
När jag kom till jobbet hade mina kollegor dekorerat mitt bord.
Jag vet inte om ni kan se det, men de tejpade ett litet kort på Darin på skärmen. De stora bokstäverna på den fina styroporskylten visar hänsyn till min allt mer nedsatt synförmåga. Den lilla bilden på Darin visar att de tog det jag sa om att fylla 16 (igen) lite för bokstavligt.
När jag hämtade barnen på dagis förkunnade Pontus att han ville göra chokladpudding. Jag ville inte hindra hans framtida karriär som chefskock och så var det ju också min födelsedag, så lite festpudding skulle väl inte skada. Det gjorde det inte heller. I alla fall inte om man ändå hade tänkt byta båda barnens kläder och rengöra hela köket.
Sen tog jag min svärmor, som inte har en bil för tillfället, ut på en liten shoppingtur till ICA Maxi. Hon hade glömt min födelsedag. När jag tipsade lite diskret sa hon "grattis", "ja har ingen present" och "mina barn kommer minsann aldrig ihåg min födelsedag heller", utan ett enda andetag emellan. Jag tänkte på Darin och det chokladkladdiga köket och bestämde att der var ingen idé att diskutera saken. För mitt hänsyn belönade jag mig själv med choklad.
Min födelsedag avslutades klassiskt med en fin middag. En clown var också där!
När jag kom till jobbet hade mina kollegor dekorerat mitt bord.
Jag vet inte om ni kan se det, men de tejpade ett litet kort på Darin på skärmen. De stora bokstäverna på den fina styroporskylten visar hänsyn till min allt mer nedsatt synförmåga. Den lilla bilden på Darin visar att de tog det jag sa om att fylla 16 (igen) lite för bokstavligt.
När jag hämtade barnen på dagis förkunnade Pontus att han ville göra chokladpudding. Jag ville inte hindra hans framtida karriär som chefskock och så var det ju också min födelsedag, så lite festpudding skulle väl inte skada. Det gjorde det inte heller. I alla fall inte om man ändå hade tänkt byta båda barnens kläder och rengöra hela köket.
Sen tog jag min svärmor, som inte har en bil för tillfället, ut på en liten shoppingtur till ICA Maxi. Hon hade glömt min födelsedag. När jag tipsade lite diskret sa hon "grattis", "ja har ingen present" och "mina barn kommer minsann aldrig ihåg min födelsedag heller", utan ett enda andetag emellan. Jag tänkte på Darin och det chokladkladdiga köket och bestämde att der var ingen idé att diskutera saken. För mitt hänsyn belönade jag mig själv med choklad.
Min födelsedag avslutades klassiskt med en fin middag. En clown var också där!
Jag fick några riktigt coola leksaker av honom. (Använder unga människor fortfarande ordet "cool"?)
Och vad vore en födelsedagskalas utan en festlig partyhatt? (Hur trött ser jag ut egentligen?)
En mycket lyckad dag! Nu ser jag fram emot att fylla 11. För tredje gången.
Tröttare än trött
Jag har fått många kommentarer av mina 3 trogna läsare om att jag har blivit väldigt dålig på att uppdatera bloggen. Det har ju inte ens gått 2 månader! Och 2 månader i verkligheten motsvarar bara 2 sekunder i den heltidsförvärvsarbetessmåbarnschocken som jag kallar mitt liv. Ni kan ju verkligen inte förväntar er att jag uppdatera varannan sekund...
Jag är ju redan trött som det är. Väldigt, väldigt trött. Inte "Oj, om jag bara sover en timme längre i helgen så blir jag hur utvilad som helst" utan en "Jag tror att det är dags att köpa den stora flaskan flytande järntillskott" slags trötthet. När jag sitter här och läser texten som jag skrivit låter även min inre röst som om den håller på att somna.
Jag har provat allt möjligt för att känna mig lite mer vaken, men det visade sig att choklad och vingummi tyvärr inte var så uppiggande som jag hade hoppats. Om järntillskottet inte heller fungerar vet jag inte vad jag ska ta mig till. Kanske saltlakrits...
Jag är ju redan trött som det är. Väldigt, väldigt trött. Inte "Oj, om jag bara sover en timme längre i helgen så blir jag hur utvilad som helst" utan en "Jag tror att det är dags att köpa den stora flaskan flytande järntillskott" slags trötthet. När jag sitter här och läser texten som jag skrivit låter även min inre röst som om den håller på att somna.
Jag har provat allt möjligt för att känna mig lite mer vaken, men det visade sig att choklad och vingummi tyvärr inte var så uppiggande som jag hade hoppats. Om järntillskottet inte heller fungerar vet jag inte vad jag ska ta mig till. Kanske saltlakrits...
2010-04-24
Eller så tvingar de tigrarna att springa på ett löpband och samlar deras svett
Jag hade tidigare hört talas om Tigerbalsam och tyckte att det hela lät lite mysko och väldigt alternativt. Man undrar ju: vilken del av tigern avänds i salvan? Någon körtel? Malda tånaglar? Eller kanske någonting från tigerns tarm? Det heter Tigerbalsam, det är en tiger på förpackningen, så enligt min förståelse av otillåten reklam borde det finnas någonting från en tiger i salvan. Att prova den kändes inte särskilt lockande.
Tills jag blev förkyld och fick världens spänningshuvudvärk.
Min läkare skrev ut Alvedon Forte men hade jag jonglerat med tabletterna cyklandes på en enhjuling hade de nog hjälpt lika mycket. Näh, det där med Alvedon gick inget vidare. Jag ville ha något starkare och gick till Apoteket, där man tipsade mig om Tigerbalsam. Oavsett hur många gånger jag påpekade att jag helst ville ha andra huvudvärkstabletter kom samtalet hela tiden tillbaka till tigerbalsamet. Till slut gav jag upp och köpte en burk.
Jag smörjde in axlarna, pannan och tinningarna. Först hände ingenting. Sen började mina ögon att tåra av den intensiva menthollukten. Jag var nästan säker på att Tigerbalsam inte var tänkt som botemedel mot torra ögon, men kunde inte längre läsa bipacksedeln för att bekräfta det. Sen blev det iskallt på dem ställena jag hade smörjt in. Det kändes inte så skönt. Det var kallt ganska länge, så länge att jag glömde att hålla koll. Och helt plötsligt märkte jag att det hade gått över och att smärtan var borta. Jag kunde röra huvudet utan att det nästan exploderade. Jag var frälst!
Ja, Tigerbalsam fungerar! Och det inte bara mot spänningshuvudvärk. Det är också en utmärkt preventivmedel. Min man vill i alla fall inte ens krama mig eftersom jag luktar som en jättestor mentholkaramell.
Tills jag blev förkyld och fick världens spänningshuvudvärk.
Min läkare skrev ut Alvedon Forte men hade jag jonglerat med tabletterna cyklandes på en enhjuling hade de nog hjälpt lika mycket. Näh, det där med Alvedon gick inget vidare. Jag ville ha något starkare och gick till Apoteket, där man tipsade mig om Tigerbalsam. Oavsett hur många gånger jag påpekade att jag helst ville ha andra huvudvärkstabletter kom samtalet hela tiden tillbaka till tigerbalsamet. Till slut gav jag upp och köpte en burk.
Jag smörjde in axlarna, pannan och tinningarna. Först hände ingenting. Sen började mina ögon att tåra av den intensiva menthollukten. Jag var nästan säker på att Tigerbalsam inte var tänkt som botemedel mot torra ögon, men kunde inte längre läsa bipacksedeln för att bekräfta det. Sen blev det iskallt på dem ställena jag hade smörjt in. Det kändes inte så skönt. Det var kallt ganska länge, så länge att jag glömde att hålla koll. Och helt plötsligt märkte jag att det hade gått över och att smärtan var borta. Jag kunde röra huvudet utan att det nästan exploderade. Jag var frälst!
Ja, Tigerbalsam fungerar! Och det inte bara mot spänningshuvudvärk. Det är också en utmärkt preventivmedel. Min man vill i alla fall inte ens krama mig eftersom jag luktar som en jättestor mentholkaramell.
Och vad heter du?
"Pontus, vad heter pappa?"
"Pappa heter Johan."
"Och din lillesyster, vad heter hon?"
"Emiiia."
"Precis, hon heter Emilia. Och jag?"
"Hmmmmm..."
"Vad heter mamma?"
"Mamma heter....dum-heter!"
"Pappa heter Johan."
"Och din lillesyster, vad heter hon?"
"Emiiia."
"Precis, hon heter Emilia. Och jag?"
"Hmmmmm..."
"Vad heter mamma?"
"Mamma heter....dum-heter!"
2010-04-14
2010-04-06
När männen tystnar
Förra helgen fick Muddiz man och min man i uppdrag att vakta barnen medans vi åkte iväg till klädbytardagen. När vi kom tillbaka efter 2 timmar hittade vi de två sovandes i soffan medans Pontus och Milton sprang omkring. Och vårat sovrum såg ut så här:
En vacker komponerad stilleben med intensivt återfuktande hudkräm, en sax, circa 50 post-it-lappar i varierande färger, en påse med pärlor och såklart den obligatoriska bärselen!
Konstigt nog var det bara mina sängkläder som var nerkladdade med salva.
Min man sa att detta inte hände när de "vilade" (som han uttrycker det) i soffan utan tidigare, när de höll på att laga mat. Vilket gör förstås en enorm skillnad. För det är ju mycket bättre att barnen kunde göra så här medans båda killarna var vakna, eller hur? Verkligen lugnande...
Min man lovade i alla fall att byta sängkläderna samma dag. Och det skulle han ju inte glömma, eller hur?
Varför min hud ändå ser så misstänksam återfuktad ut får ni själv gissa...
En vacker komponerad stilleben med intensivt återfuktande hudkräm, en sax, circa 50 post-it-lappar i varierande färger, en påse med pärlor och såklart den obligatoriska bärselen!
Konstigt nog var det bara mina sängkläder som var nerkladdade med salva.
Min man sa att detta inte hände när de "vilade" (som han uttrycker det) i soffan utan tidigare, när de höll på att laga mat. Vilket gör förstås en enorm skillnad. För det är ju mycket bättre att barnen kunde göra så här medans båda killarna var vakna, eller hur? Verkligen lugnande...
Min man lovade i alla fall att byta sängkläderna samma dag. Och det skulle han ju inte glömma, eller hur?
Varför min hud ändå ser så misstänksam återfuktad ut får ni själv gissa...
Delad matglädje är dubbel matglädje
Vi hade lånat Muddiz Bugaboo för att testköra den lite och på kvällen kom hennes man och Milton för att hämta vagnen. När de gick ner för uppfarten vinkade jag och ropade efter Milton: "Du får komma igen nån dag och leka med Pontus", varpå han vände om, gick in i huset och började ta av sig jackan. Det var som om han bara hade väntat på att jag skulle säga att det var okej att stanna.
Det var första gången han var hemma hos oss helt själv, utan sina föräldrar, och det gick alldeles utmärkt. Vi även lyckades att få i honom en hel tallrik med mat tack vare Pontus avancerade "Här kommer flygplanet...."-teknik.
Det var första gången han var hemma hos oss helt själv, utan sina föräldrar, och det gick alldeles utmärkt. Vi även lyckades att få i honom en hel tallrik med mat tack vare Pontus avancerade "Här kommer flygplanet...."-teknik.
2010-04-05
Spacklad och klar
Arbetet på Emilias rum står still. I flera månader har ingenting gjorts och Emilia sover fortfarande i lekrummet. Jag är inte glad och det verkar barnen inte heller vara, så de bestämde sig för att hjälpa till när jag tog en liten oplanerad tupplur i soffan.
Väggen utan hål: spacklad och klar
Emilia och Pontus: spacklade och klara.
Väggen utan hål: spacklad och klar
Emilia och Pontus: spacklade och klara.
2010-04-02
När min man får välja
Tänk att du är en man. En man som snarkar mycket. En man som snarkar mycket och som har en kärleksfull fru som står ut med det. Tänk dig nu att din kärleksfulla fru är lite förkyld och täppt i näsen. Din stackars kärleksfulla fru är så täppt i näsen att hon snarkar på natten. Vad gör du?
A) Jag låter henne sova. Bara ett monster skulle väcka sin stackars kärleksfulla fru som står ut med så mycket i en sån situation.
B) Jag puttar henne lite lätt och hoppas på att hon rullar runt och slutar snarka. Visst, hon står ut men min snarkning men det betyder ju inte att jag måste stå ut med hennes. Jag ser dock i alla fall till att inte väcka henne eftersom min stackars kärleksfulla fru är förkyld och behöver sin sömn.
C) Jag sparkar henne i rumpan. Här hemma är det bara en som snarkar och det är jag - förkyld eller inte förkyld. Det ska min stackars kärleksfulla fru få höra!
D) Jag hoppar upp och ner i sängen så att min stackars kärleksfulla fru vaknar med en chock, både av det höga ljudet och för att hon tror att det är en jordbävning. Sen låtsas jag sova för att slippa diskussioner om vad det var som väckte henne. Hon kommer aldrig att gissa att det var jag! Och när hon är vaken snarkar hon ju inte längre heller. Jag vinner!
Min man valde alternativ D. Hur en vuxen person vid sina sinnens fulla bruk kunde tro att det var det rätta att göra har jag fortfarande inte förstått. Fast...
Han berättade också om sin dröm. Han var deltagare i en internationell IDOL final, men han var helt oförberedd. Han bestämde sig spontant för att sjunga en Magnus Uggla låt, kanske för att Magnus Uggla också var på plats. Han fick dock aldrig sjunga eftersom någon höll en jåttelång monolog. Om ärtor.
Det är kanske dags att låsa sovrummsdörren från insidan innan de rösterna i min mans huvud beordra honom att stoppa mitt snarkande genom att trycka en kudde på mitt ansikte.
A) Jag låter henne sova. Bara ett monster skulle väcka sin stackars kärleksfulla fru som står ut med så mycket i en sån situation.
B) Jag puttar henne lite lätt och hoppas på att hon rullar runt och slutar snarka. Visst, hon står ut men min snarkning men det betyder ju inte att jag måste stå ut med hennes. Jag ser dock i alla fall till att inte väcka henne eftersom min stackars kärleksfulla fru är förkyld och behöver sin sömn.
C) Jag sparkar henne i rumpan. Här hemma är det bara en som snarkar och det är jag - förkyld eller inte förkyld. Det ska min stackars kärleksfulla fru få höra!
D) Jag hoppar upp och ner i sängen så att min stackars kärleksfulla fru vaknar med en chock, både av det höga ljudet och för att hon tror att det är en jordbävning. Sen låtsas jag sova för att slippa diskussioner om vad det var som väckte henne. Hon kommer aldrig att gissa att det var jag! Och när hon är vaken snarkar hon ju inte längre heller. Jag vinner!
Min man valde alternativ D. Hur en vuxen person vid sina sinnens fulla bruk kunde tro att det var det rätta att göra har jag fortfarande inte förstått. Fast...
Han berättade också om sin dröm. Han var deltagare i en internationell IDOL final, men han var helt oförberedd. Han bestämde sig spontant för att sjunga en Magnus Uggla låt, kanske för att Magnus Uggla också var på plats. Han fick dock aldrig sjunga eftersom någon höll en jåttelång monolog. Om ärtor.
Det är kanske dags att låsa sovrummsdörren från insidan innan de rösterna i min mans huvud beordra honom att stoppa mitt snarkande genom att trycka en kudde på mitt ansikte.
2010-03-26
Veckan i repris
Som mina trogna lässare har märkt saknas det någonting på bloggen, nämligen nya inlägg. Det beror mest på att jag är så otroligt trött just nu att jag inte orkar uppdatera. Men ifall att ni undrar vad jag håller på med är här min vecka i repris:
På söndag åkte vi till Lek Vegas i Haninge där vi träffade Vasso och hennes familj. Pontus tyckte att det var hur roligt som helst att klättra runt på klätterställningen. Jag tyckte att det var hur roligt som helst när han inte tog den vägen där man måste krypa genom en lång tunnel av väldigt hård plast. Pontus älskade att åka rutschkana. Jag älskade när mitt huvud slutade snurra efter att ha åkt ner för spiralrutschkanan för femtielfte gången. Pontus var väldigt förtjust i trampolinen. Jag var väldigt förtjust när jag fick stå upprätt för omväxlingens skull.
Lek Vegas var, kort sagt, min övergång från ung- till ålderdomen.
På måndag såg jag någon som gick framåtlutat, haltade lite och stönade av smärta. I spegeln.
På tisdag var första invägningen. Vågen visade att jag hade gått ner 300 g. Jag är dock säker på att jag egentligen har gått ner mycket mer. Det är nog de där gigantiska blåmärkena som jag har på knäna sedan besöket på Lek Vegas som väger lite extra.
Dagens uppgift var att åka till ortoptisten med barnen. Det gick inte så bra. Först kom jag inte iväg eftersom bildörrarna var så fastfrusna att jag inte kunde öppna de. När jag kom fram, 3 minuter innan den bokade tiden, hittade jag ingen parkering. Till slut parkerade jag på någonting som vanligtvis troligen är en gräsmatta, kastade Emilia i vagnen, tvingade Pontus att ställa sig på fotstödet och sprang så fort jag bara kunde. På halva vägen till dörren ramlade Pontus ner från fotstödet och jag körde över honom med barnvagnen. Han grät. Vi var redan sena. Jag kastade honom över axeln och höll i hans fötter, körde barnvagnen med den andra handen och sprang vidare. När vi kom in gick jag till den mottagningen som våran barnmorska hade skrivit ner på lappen. Man fick inte ta barnvagnen med in. Jag fick bära Emilia. Och väskan. Pontus fick jag dra efter mig. "Förlåt att mamma körde över dig! Om du är tyst nu ska du få en present sen! Jag lovar!!"
Ner en lång hall, sväng till höger, ner en till lång hall. Vänta, vänta, vänta vid receptionen. Nej, vi hade kommit fel. Vi skulle till en annan mottagning. Vi fick springa hela vägen tillbaka och kom till slut rätt. Att vi sen fick sitta i ett väntrum med 3 äldre barn som envisades med att sparka en boll mot oss utan att deras pappa sa ifrån och att läkaren konstant kallade Emilia för "Julia", ja, sånt var nästan förväntat i det här läget.
Barnens ögon visade sig vara i jättefint skick, någonting som inte kunde sägas om mig.
På onsdag fick jag nog. Nog av att vara hemma, nog av stöket, nog av att vara mamma på heltid, nog av att alltid behöva vara den som stänger våtservettsförpackningarna efter min man.
Jag fick också besök av 2 vänninor som fått barn i augusti (Tom) resp. januari (Lily). Vi åt gott, snackade lite skit om jobbet och sen förklarade jag utförligt och i all tydlighet varför de ska vänta med att skaffa barn nr. 2. Jag tror att mina argument gick hem. Eller så såg jag helt enkelt tillräckligt galen ut för att de skulle nicka till allt jag sa bara för att hålla mig borta.
På torsdag bestämde vi att jag ska gå tillbaka till jobbet redan från 1:a april och att min man ska ta över föräldraledigheten. Han ska också ta hand om Emilias inskolning. Folk på jobbet blev jätteglada att jag skulle komma tillbaka tidigare än planerat. När de lovade att inte stå utanför dörren och skrika när jag är på toa blev jag också jätteglad.
På fredag (alltså idag) fick vi besked att Emilia kan börja på dagis den 5:e maj. Det kändes mest skönt att inte vara den som har ansvar för den där första tiden. Jag har ändå tillräckligt med ansvar. Jag är nämligen solen som hela vårat lilla familjeuniversum kretsar runt. Runt, runt, runt...som rutschkanan på Lek Vegas...och så sluter sig cirkeln.
På söndag åkte vi till Lek Vegas i Haninge där vi träffade Vasso och hennes familj. Pontus tyckte att det var hur roligt som helst att klättra runt på klätterställningen. Jag tyckte att det var hur roligt som helst när han inte tog den vägen där man måste krypa genom en lång tunnel av väldigt hård plast. Pontus älskade att åka rutschkana. Jag älskade när mitt huvud slutade snurra efter att ha åkt ner för spiralrutschkanan för femtielfte gången. Pontus var väldigt förtjust i trampolinen. Jag var väldigt förtjust när jag fick stå upprätt för omväxlingens skull.
Lek Vegas var, kort sagt, min övergång från ung- till ålderdomen.
På måndag såg jag någon som gick framåtlutat, haltade lite och stönade av smärta. I spegeln.
På tisdag var första invägningen. Vågen visade att jag hade gått ner 300 g. Jag är dock säker på att jag egentligen har gått ner mycket mer. Det är nog de där gigantiska blåmärkena som jag har på knäna sedan besöket på Lek Vegas som väger lite extra.
Dagens uppgift var att åka till ortoptisten med barnen. Det gick inte så bra. Först kom jag inte iväg eftersom bildörrarna var så fastfrusna att jag inte kunde öppna de. När jag kom fram, 3 minuter innan den bokade tiden, hittade jag ingen parkering. Till slut parkerade jag på någonting som vanligtvis troligen är en gräsmatta, kastade Emilia i vagnen, tvingade Pontus att ställa sig på fotstödet och sprang så fort jag bara kunde. På halva vägen till dörren ramlade Pontus ner från fotstödet och jag körde över honom med barnvagnen. Han grät. Vi var redan sena. Jag kastade honom över axeln och höll i hans fötter, körde barnvagnen med den andra handen och sprang vidare. När vi kom in gick jag till den mottagningen som våran barnmorska hade skrivit ner på lappen. Man fick inte ta barnvagnen med in. Jag fick bära Emilia. Och väskan. Pontus fick jag dra efter mig. "Förlåt att mamma körde över dig! Om du är tyst nu ska du få en present sen! Jag lovar!!"
Ner en lång hall, sväng till höger, ner en till lång hall. Vänta, vänta, vänta vid receptionen. Nej, vi hade kommit fel. Vi skulle till en annan mottagning. Vi fick springa hela vägen tillbaka och kom till slut rätt. Att vi sen fick sitta i ett väntrum med 3 äldre barn som envisades med att sparka en boll mot oss utan att deras pappa sa ifrån och att läkaren konstant kallade Emilia för "Julia", ja, sånt var nästan förväntat i det här läget.
Barnens ögon visade sig vara i jättefint skick, någonting som inte kunde sägas om mig.
På onsdag fick jag nog. Nog av att vara hemma, nog av stöket, nog av att vara mamma på heltid, nog av att alltid behöva vara den som stänger våtservettsförpackningarna efter min man.
Jag fick också besök av 2 vänninor som fått barn i augusti (Tom) resp. januari (Lily). Vi åt gott, snackade lite skit om jobbet och sen förklarade jag utförligt och i all tydlighet varför de ska vänta med att skaffa barn nr. 2. Jag tror att mina argument gick hem. Eller så såg jag helt enkelt tillräckligt galen ut för att de skulle nicka till allt jag sa bara för att hålla mig borta.
På torsdag bestämde vi att jag ska gå tillbaka till jobbet redan från 1:a april och att min man ska ta över föräldraledigheten. Han ska också ta hand om Emilias inskolning. Folk på jobbet blev jätteglada att jag skulle komma tillbaka tidigare än planerat. När de lovade att inte stå utanför dörren och skrika när jag är på toa blev jag också jätteglad.
På fredag (alltså idag) fick vi besked att Emilia kan börja på dagis den 5:e maj. Det kändes mest skönt att inte vara den som har ansvar för den där första tiden. Jag har ändå tillräckligt med ansvar. Jag är nämligen solen som hela vårat lilla familjeuniversum kretsar runt. Runt, runt, runt...som rutschkanan på Lek Vegas...och så sluter sig cirkeln.
2010-03-20
Multitasking
I ett försök att vara mer aktiv (och träna bort den där Bob jordgubbssylten som jag hade på min frukostmacka) fick jag för mig att det var en bra idé att jogga i duschen. Ni vet, som en slags vardagsmotion.
Tyvärr gjorde avsaknaden av kläder det alltför tydligt att många delar av min kropp joggade i sin egen takt. Långt efter att jag hade slutat jogga dessutom.
Det var inte heller så lätt att tvätta håret medans man rörde på sig.
Nu svider mina ögon. Av shampot. Och åsynen.
Tyvärr gjorde avsaknaden av kläder det alltför tydligt att många delar av min kropp joggade i sin egen takt. Långt efter att jag hade slutat jogga dessutom.
Det var inte heller så lätt att tvätta håret medans man rörde på sig.
Nu svider mina ögon. Av shampot. Och åsynen.
2010-03-18
Dagens lärdomar
1. Att ljuset är på i ugnen betyder inte att själva ugnen också är på.
2. Djupfryst vitlöksbröd smakar inte bättre för att det har legat i en kall om än tänd ugn i 40 minuter.
2. Djupfryst vitlöksbröd smakar inte bättre för att det har legat i en kall om än tänd ugn i 40 minuter.
2010-03-16
Dagisplats? Ja, tack!
Idag tackade jag ja till dagisplatsen vi blev erbjudna för Emilia. Någon gång i början av maj, strax efter hennes 1-års dag, ska hon alltså börja på samma dagis som Pontus medans jag återvänder till jobbet.
Eftersom jag inte tänker ha fler barn känns det lite som om en era slutar om sisådär 6 veckor efter nästan 2,5 år som föräldraledig...
Eftersom jag inte tänker ha fler barn känns det lite som om en era slutar om sisådär 6 veckor efter nästan 2,5 år som föräldraledig...
2010-03-15
Första måndagsvägningen
...skulle jag ha gjort idag, men det glömde jag förstås bort. Det händer lätt när barnen vaknar innan klockan 6 och vägrar att sysselsätta sig själva och låta mig sova vidare. Jag har gått runt som i en dimma hela dagen.
Men jag tror nog att jag har gått ner minst någonting. Någonting. Ja. Det får duga för denna vecka.
Men jag tror nog att jag har gått ner minst någonting. Någonting. Ja. Det får duga för denna vecka.
2010-03-13
Smaka osten!
Mina föräldrar är på besök från Tyskland och idag gjorde vi ett utflykt till kommunens största sevärdhet, dvs. ICA Maxi. Det fanns lite ost att prova där och båda mina föräldrar tyckte att den var jättegod.
"Vilken av ostarna som ligger här har vi provat?"
"Det är den här..."
"Är du säker på det?"
"Ja."
"Den har ju bara 17% fett..."
"Det där är den varianten med mindre fett. Här ligger den som vi provade. Den har 31% fett."
"Är du säkert på att det var den osten vi provade?"
"Ja, det var den."
(Paus)
"Är du verkligen säker på att det var den osten?"
"Ja, det var den."
(Paus)
"Ja, alltså...men där...jag förstår inte...."
"Det här var den osten vi smakade, den med 31% fett. Och det här är light-varianten med bara 17% fett."
"Okaaaay...."
(Paus)
"Och du är verkligen säker på att det var osten som vi provade?"
"Ja!"
"Det är ju bara...här på skylten står det "smaka", men den här osten heter ju någonting med "präst"...."
"Vilken av ostarna som ligger här har vi provat?"
"Det är den här..."
"Är du säker på det?"
"Ja."
"Den har ju bara 17% fett..."
"Det där är den varianten med mindre fett. Här ligger den som vi provade. Den har 31% fett."
"Är du säkert på att det var den osten vi provade?"
"Ja, det var den."
(Paus)
"Är du verkligen säker på att det var den osten?"
"Ja, det var den."
(Paus)
"Ja, alltså...men där...jag förstår inte...."
"Det här var den osten vi smakade, den med 31% fett. Och det här är light-varianten med bara 17% fett."
"Okaaaay...."
(Paus)
"Och du är verkligen säker på att det var osten som vi provade?"
"Ja!"
"Det är ju bara...här på skylten står det "smaka", men den här osten heter ju någonting med "präst"...."
2010-03-08
Testamente
Det känns inte som om jag kommer att klara mig, så här är min sista vilja:
Min man ska ärva huset, bilen och barnen.
Muddiz ska ärva min våg (med fungerande display!) och alla dietprodukter från vårat kök.
Muddiz make ska ärva ansvaret för att färdigställa Emilias rum. Ah, jag ska inte vara snål: ta också strykjärnet, du!
Vasso ska ärva de där roliga små paraplyerna till drinkar till hennes många fester och alla mina post-it-lappar samt minst 10 stycken pennor så att hon kan skriva ner att inte glömma att använda dem.
Sarah ska ärva mina resterande havreflarn och allting hon är interesserad av och vars namn hon kan uttala korrekt på svenska, dvs. bara mina havreflarn.
Nadine ska få ärva min mobil så att hon kan bevisa att det faktiskt går att svara i den, bara man har den med sig.
Ulrike ska ärva min voodoo-docka. Hon vet nog vem hon ska använda den på.
Oh, nu hade jag en bra idé: för att få ärva någonting krävs det att alla klär ut sig till clowner på min begravning och har en mim-föreställning om mitt liv. Den som vågar ta sig an att spela streptokocken som orsakde halsflussen får dessutom min laptop, som jag säkert har andats massivt på med ovan nämda bakterie.
Lycka till!
Min man ska ärva huset, bilen och barnen.
Muddiz ska ärva min våg (med fungerande display!) och alla dietprodukter från vårat kök.
Muddiz make ska ärva ansvaret för att färdigställa Emilias rum. Ah, jag ska inte vara snål: ta också strykjärnet, du!
Vasso ska ärva de där roliga små paraplyerna till drinkar till hennes många fester och alla mina post-it-lappar samt minst 10 stycken pennor så att hon kan skriva ner att inte glömma att använda dem.
Sarah ska ärva mina resterande havreflarn och allting hon är interesserad av och vars namn hon kan uttala korrekt på svenska, dvs. bara mina havreflarn.
Nadine ska få ärva min mobil så att hon kan bevisa att det faktiskt går att svara i den, bara man har den med sig.
Ulrike ska ärva min voodoo-docka. Hon vet nog vem hon ska använda den på.
Oh, nu hade jag en bra idé: för att få ärva någonting krävs det att alla klär ut sig till clowner på min begravning och har en mim-föreställning om mitt liv. Den som vågar ta sig an att spela streptokocken som orsakde halsflussen får dessutom min laptop, som jag säkert har andats massivt på med ovan nämda bakterie.
Lycka till!
2010-03-07
2010-03-06
Om Hulken och häxan
Idag hade vi bjudit hit Muddiz och hennes familj för en trevlig pizzakväll och sen skulle vi titta på Andra Chansen tillsammans.
Under dagen fick jag ett SMS från Muddiz där det stod att hon skulle ta med sig en sallad eftersom hon inte trodde att våran pizza var kompatibel med hennes diet. Jag ringde och förklarade att vi skulle göra pizzan själva, att hon alltså kunde bestämma om hon bara ville ha grönsaker och annat nyttigt på. Nej, fick jag som svar, då var det ju ändå degen och osten och det var ju inte riktigt hälsossamt heller.
Och förvisso hade hon sallad med sig när hon kom hit. Och ett stort pizzabröd. Med ost på. Som hon värmde i ugnen och åt upp helt. Men det hade i alla fall ingen tomatsås på...
Kvällen fortsatte som vanligt: barnen förvandlade lekrummet till ett katastrofområde utan like och mutades sen med kakor så att vi vuxna kunde spela ett lärorikt och utmanande brädspel med hög underhållningsvärde (Spökslottet) innan det var dags att göra dippen, öppna chipspåsarna och sätta sig framför tv:n. Andra Chansen var lite långdragen, man hörde låtarna om och om igen och vi blev alla lite trötta efter ett tag, både på de ständiga repetitionerna och helt generellt. Men vi fick inte spola fram för Muddiz som absolut skulle lyssna till varenda låt hur många gånger den än hade spelats förrut. När de äntligen tillkännagav att Pernilla Wahlgren hade tagit den första finalplatsen och sa "Gå upp på scen, Pernilla" fick vi nog. Inte nu igen! Det var 3 mot 1 så jag började spola fram. Tyvärr var det dock inte så att Pernilla började sjunga på en gång och vi fick istället se Jessica Andersson hoppa upp, springa upp på scen och krama några gubbar i 32x hastighet. Man kan väl säga lite försiktigt att Muddiz inte var glad att jag hade förstört spänningen. Hennes otäckt pulserande halsåder visade det tydligt. Det är nog säkrast att jag sover med öppna ögon inatt.
Och Muddiz make, förresten: han gissade precis alla dueller rätt. Han sa vem som skulle vinna och så blev det. Varje gång. Förr i tiden hade han fått brinna på ett bål. Fast nu fick han gå hem med en Muddiz som bara är ett irritationsmoment från att förvandlas till Hulken. Plötsligt känns bålet ganska lockande.
Under dagen fick jag ett SMS från Muddiz där det stod att hon skulle ta med sig en sallad eftersom hon inte trodde att våran pizza var kompatibel med hennes diet. Jag ringde och förklarade att vi skulle göra pizzan själva, att hon alltså kunde bestämma om hon bara ville ha grönsaker och annat nyttigt på. Nej, fick jag som svar, då var det ju ändå degen och osten och det var ju inte riktigt hälsossamt heller.
Och förvisso hade hon sallad med sig när hon kom hit. Och ett stort pizzabröd. Med ost på. Som hon värmde i ugnen och åt upp helt. Men det hade i alla fall ingen tomatsås på...
Kvällen fortsatte som vanligt: barnen förvandlade lekrummet till ett katastrofområde utan like och mutades sen med kakor så att vi vuxna kunde spela ett lärorikt och utmanande brädspel med hög underhållningsvärde (Spökslottet) innan det var dags att göra dippen, öppna chipspåsarna och sätta sig framför tv:n. Andra Chansen var lite långdragen, man hörde låtarna om och om igen och vi blev alla lite trötta efter ett tag, både på de ständiga repetitionerna och helt generellt. Men vi fick inte spola fram för Muddiz som absolut skulle lyssna till varenda låt hur många gånger den än hade spelats förrut. När de äntligen tillkännagav att Pernilla Wahlgren hade tagit den första finalplatsen och sa "Gå upp på scen, Pernilla" fick vi nog. Inte nu igen! Det var 3 mot 1 så jag började spola fram. Tyvärr var det dock inte så att Pernilla började sjunga på en gång och vi fick istället se Jessica Andersson hoppa upp, springa upp på scen och krama några gubbar i 32x hastighet. Man kan väl säga lite försiktigt att Muddiz inte var glad att jag hade förstört spänningen. Hennes otäckt pulserande halsåder visade det tydligt. Det är nog säkrast att jag sover med öppna ögon inatt.
Och Muddiz make, förresten: han gissade precis alla dueller rätt. Han sa vem som skulle vinna och så blev det. Varje gång. Förr i tiden hade han fått brinna på ett bål. Fast nu fick han gå hem med en Muddiz som bara är ett irritationsmoment från att förvandlas till Hulken. Plötsligt känns bålet ganska lockande.
2010-03-03
Can I do it? Yes, I can!
Igår kväll skulle Pontus och jag duscha ihop, men först behövde jag gå på toa.
"Pontus också kissa!"
"Okej då, sätt dig på pottan..."
Jag gick ur badrummet för att hämta handdukar och när jag kom tillbaka hade Pontus faktiskt kissat i pottan.
"Jättebra! Vad duktig du är! Du kan ju kissa i pottan! En liten applåd för Pontus, yippiiiiie!"
"Nu duscha!"
"Nej, älskling, mamma måste också kissa, men sen ska vi duscha."
"Mamma också kissa."
"Precis!"
Jag satte mig på toan och Pontus tittade väldigt interesserad.
Sen började han plötsligt klappa händerna och ropade glad: "Du kan! Mamma kan!"
Som man ropar in i skogen...
"Pontus också kissa!"
"Okej då, sätt dig på pottan..."
Jag gick ur badrummet för att hämta handdukar och när jag kom tillbaka hade Pontus faktiskt kissat i pottan.
"Jättebra! Vad duktig du är! Du kan ju kissa i pottan! En liten applåd för Pontus, yippiiiiie!"
"Nu duscha!"
"Nej, älskling, mamma måste också kissa, men sen ska vi duscha."
"Mamma också kissa."
"Precis!"
Jag satte mig på toan och Pontus tittade väldigt interesserad.
Sen började han plötsligt klappa händerna och ropade glad: "Du kan! Mamma kan!"
Som man ropar in i skogen...
2010-02-28
Jäkla morotsknaprare
Jag vaknar glad efter en trevlig kväll hemma hos Muddiz och vad får jag läsa på hennes blogg? Hur jag saboterar hennes diet genom att hela tiden fresta henne med onyttig mat. Hur jag befläckade hennes hem genom att ta med mig snacks som vi skulle njuta av medans vi tittade på melodifestivalen. Men pratar hon om hur jag trotsade snön och kylan för att ta mig hem och hämta gräddfil till deras dipp? Talar hon om att jag också tog med mig popcorn till barnen och att det var tack vare mina "onyttigheter" att vi fick titta på melodifestivalen i lugn och ro? Och hur roligt är det egentligen med lördagsmys när man sitter bredvid någon som knaprar morötter som en överdimensionerad kanin, hm??
Så här ser jag på min insats:
Fast man tror ju att någon som äter så många morötter borde ha bättre syn...
Så här ser jag på min insats:
Att Muddiz ser det här istället, det kan jag inte göra någonting åt:
Fast man tror ju att någon som äter så många morötter borde ha bättre syn...
2010-02-27
Fokus!
Min kära vännina Vasso har blivit glömsk. Inte på ett "hur kom jag till parken och vad heter jag egentligen"-vis, men ändå så att det stör henne. Hon undrar om hon kanske börjar bli gammal.
Visst, hon blir äldre, men jag tror inte att hon är glömsk utan hellre ofokuserad. För det har jag själv märkt att jag är. Barnen springer runt och sen ska maten lagas och tvätten måste tas hand om och sen stör barnen igen och oj nu står jag här och käkar godis fast jag egentligen hade gått in i köket för att tömma diskmaskinen.
Det finns dock några enkla knep för att göra livet lättare för de ofokuserade:
1. Välj smarta inredningsdetaljer som hjälper dig att komma ihåg!
Visst, hon blir äldre, men jag tror inte att hon är glömsk utan hellre ofokuserad. För det har jag själv märkt att jag är. Barnen springer runt och sen ska maten lagas och tvätten måste tas hand om och sen stör barnen igen och oj nu står jag här och käkar godis fast jag egentligen hade gått in i köket för att tömma diskmaskinen.
Det finns dock några enkla knep för att göra livet lättare för de ofokuserade:
1. Välj smarta inredningsdetaljer som hjälper dig att komma ihåg!
2. Förbered din vardag på ett fiffigt sätt! Det är t.ex. väldigt svårt att glömma barnet hemma på morgonen när man hänger vinteroverallen på dörrhandtaget kvällen innan!
3. Skriv ner de riktigt viktiga sakerna!
Oj, nu ringde Vasso. Jag glömde visst min mobil hemma hos henne igår...
2010-02-25
Bebisfetma
Idag tog vi Emilia till BVC för hennes 10-månaderskontroll. Hon väger numera hela 11,24 kg och är 75 cm lång. Allt var i bästa ordning tyckte barnmorskan. Allt var i bästa ordning tyckte vi också.
Läkaren däremot tyckte att vi borde kontrollera och begränsa Emilias matintag så att hon inte blir fet. Fast hon sa också att barn som använder gåstol blir handikappade. Det betyder väl att vi borde få ett sånt där parkeringstillstånd för handikappade för Pontus, eller hur? Och då spelar det ju ingen roll längre hur tjock Emilia blir - hon slipper ändå gå långa sträckor eftersom vi alltid får parkera närmast ingången. Toppen!
Läkaren däremot tyckte att vi borde kontrollera och begränsa Emilias matintag så att hon inte blir fet. Fast hon sa också att barn som använder gåstol blir handikappade. Det betyder väl att vi borde få ett sånt där parkeringstillstånd för handikappade för Pontus, eller hur? Och då spelar det ju ingen roll längre hur tjock Emilia blir - hon slipper ändå gå långa sträckor eftersom vi alltid får parkera närmast ingången. Toppen!
Bättre än Toblerone
Jag hittade en hemsida härmomdagen som väckte ett ännu större ha-begär i mig än Toblerone-reklamen som går på tv just nu: L'Affiche Moderne. De har så otroligt fina posters att jag skulle vilja tapetsera barnens rum med de. Eller sovrummet. Eller, ja, hela huset egentligen. Men jag ska nog börja med barnens rum. Nu väntar jag bara på att min man inser att han inte behöver nya glasögon utan att det är viktigare att investera i konst!
Marion Billet
Sigrid Martinez
Julie Mercier
Gwen Kereval
2010-02-21
Och i helgen kraschar jag människor
Som om veckan inte redan hade varit tillräckligt spännande orsakade jag ännu mer skada idag:
Emilia föll ner för trappan för att jag glömde att stänga grinden igen efter att ha varit på nedervåningen för att svara i telefon. Jag höll på att städa lekrummet samtidigt som jag pratade med Emilia och märkte inte att hon kröp iväg. Sen hördes plötsligt en duns, och sen några till blandat med skrik och gråt. Jag rusade ur rummet. Emila hade ramlat nästan hela vägen ner till nedervåningen. Hon låg på sidan och klamrade sig fast vid trappsteget.
Emilia föll ner för trappan för att jag glömde att stänga grinden igen efter att ha varit på nedervåningen för att svara i telefon. Jag höll på att städa lekrummet samtidigt som jag pratade med Emilia och märkte inte att hon kröp iväg. Sen hördes plötsligt en duns, och sen några till blandat med skrik och gråt. Jag rusade ur rummet. Emila hade ramlat nästan hela vägen ner till nedervåningen. Hon låg på sidan och klamrade sig fast vid trappsteget.
Jag sprang till henne samtidigt som jag skrek efter min man som var ute. Emilia skakade när jag plockade upp henne. Hon var blodig och jag var helt panikslagen. Min man däremot tog sig tiden att uppdatera sin pappa, som han pratade med i telefon, om det som hade hänt tills jag skrek åt honom att lägga på och hjälpa till. Jag vet fortfarande inte hur han kunde tänka att det var viktigare att berätta att Emilia hade precis ramlat ner för trappen än att kolla hennes skador. Emilia verkade ha klarat sig bra, men vi ringde till sjukvårdsupplysningen ändå. Kötiden var beräknad till 5 minuter. Efter 20 minuter väntade vi fortfarande på att få prata med någon medans Emilia kröp omkring och var väldigt nöjd med att få tugga på fjärrkontrollen. Då la vi på.
Emilia verkar har ramlat med ansiktet först. Hon hade några blödande sår och två väldigt stora bulor. Uttrycket på hennes ansikte när jag plockade upp henne från trappan var hjärtskärande. Och att höra hur hon föll, skrek, föll ännu längre ner, skrek och grät, och föll, utan att kunna göra någonting, det hoppas jag att ingen av er måste uppleva. Min stackars lilla tjej!
2010-02-20
Melodifestivalen 2010 - Delfinal 3
Dags för ännu en delfinal. De förra två delfinalerna var så katastrofalt usla att jag inte ens orkade skriva ett inlägg om dem, men idag, ja idag ska de jävlarna få höra vad jag tycker om deras musik!
Alcazar, "Headlines"
Jag gillar Alcazar. Deras musik sätter sig i huvudet. Den här läten kommer jag säkert sjunger med när jag kör bil. Rakt in i andra bilar. Eller soptunnor.
Johannes Bah Kuhnke, "Tonight"
Som en riktig dålig Idol-audition. Varför har folk inga vänner som är ärligt nog att säga såna enkla sanningar som "Du, vi har känt varandra länge och...du kan inte sjunga".
Elin Lanto, "Doctor, Doctor"
Sjöng hon att doktorn ska ge henne ett "laceration" (skärsår)? Eller så gav doktorn henne kanske redan ett skärsår? Var det därför hon inte kunde ha på sig underkläder?
Erik Linder, "Hur kan jag tro på kärlek"
Disney-musik. Dålig-Pocahontas, inte bra-Pocahontas, alltså.
Getty Domein, "Yeba"
Den där låten sög manligt könsorgan. Oavsett på vilket språk.
Timoteij, "Kom"
Tankar förs till schampot "Timotei". Tjejernas hår glänser och är inte flygigt - jag anar smygreklam. Min man tycker om musiken. Eller så tycker han om tjejerna. Jag vågar inte fråga. Okej, jag orkar inte fråga.
Darin, "You're out of my life"
Jag förväntade mig en tjejidol och fick någon som ser ut som en medelålders, något plufsig teologistudent med tunnt hår som sjunger om sin kärlek till gud. Tror jag i alla fall.
Crucified Barba, "Heaven or hell"
Läderbrudar skrämmer mig. Läderbrudar som kallar sig för någonting med "Barbra" förvirrar mig. Min man trodde i början att de hette Crucified Barbies. Det hade varit ett betydligt coolare namn. Låten hade varit betydligt coolare om de hade varit män. Jag är hårdrocks-chauvinist.
Alcazar, "Headlines"
Jag gillar Alcazar. Deras musik sätter sig i huvudet. Den här läten kommer jag säkert sjunger med när jag kör bil. Rakt in i andra bilar. Eller soptunnor.
Johannes Bah Kuhnke, "Tonight"
Som en riktig dålig Idol-audition. Varför har folk inga vänner som är ärligt nog att säga såna enkla sanningar som "Du, vi har känt varandra länge och...du kan inte sjunga".
Elin Lanto, "Doctor, Doctor"
Sjöng hon att doktorn ska ge henne ett "laceration" (skärsår)? Eller så gav doktorn henne kanske redan ett skärsår? Var det därför hon inte kunde ha på sig underkläder?
Erik Linder, "Hur kan jag tro på kärlek"
Disney-musik. Dålig-Pocahontas, inte bra-Pocahontas, alltså.
Getty Domein, "Yeba"
Den där låten sög manligt könsorgan. Oavsett på vilket språk.
Timoteij, "Kom"
Tankar förs till schampot "Timotei". Tjejernas hår glänser och är inte flygigt - jag anar smygreklam. Min man tycker om musiken. Eller så tycker han om tjejerna. Jag vågar inte fråga. Okej, jag orkar inte fråga.
Darin, "You're out of my life"
Jag förväntade mig en tjejidol och fick någon som ser ut som en medelålders, något plufsig teologistudent med tunnt hår som sjunger om sin kärlek till gud. Tror jag i alla fall.
Crucified Barba, "Heaven or hell"
Läderbrudar skrämmer mig. Läderbrudar som kallar sig för någonting med "Barbra" förvirrar mig. Min man trodde i början att de hette Crucified Barbies. Det hade varit ett betydligt coolare namn. Låten hade varit betydligt coolare om de hade varit män. Jag är hårdrocks-chauvinist.
Han fryser nog hellre ihjäl i Sverige
Jag vet inte hur många gånger denna oändligt långa vintern jag har drömt om att packa ihop och flytta till Australien, men rubriker som denna gör det svårt för mig att övertyga min man om att det är en bra idé:
2010-02-19
Främlingen vid middagsbordet
Jag berättade för Muddiz att jag hade lagt upp några förslag på bloggen för att hjälpa henne i sökandet efter nya glasögon och hon frågade om det var seriösa förslag. Hon pratar om breda bågar med glitter på och så förväntar hon sig att jag gör seriösa förslag? Känner hon mig överhuvudtaget?
Nya glasögon för Muddiz
Muddiz ska unna sig ett par nya glasögon när hon har gått ner 10 kg och efterlyser nu "glasögon med breda bågar och lite glitter på". Som sann vännina ska jag förstås hjälpa henne.
Första modellen uppfyller definitivt alla krav. Den har både breda bågar och lite glitter på.
Första modellen uppfyller definitivt alla krav. Den har både breda bågar och lite glitter på.
Men det var kanske inte helt det Muddiz hade tänkt sig. Eftersom hennes favoritfärg är rosa tänkte jag då att kanske de här bågarna skulle passa:
Samtidigt tycker jag dock att bågarna också ska framhäva bärarens personlighet. De här skulle till exempel framhäva Muddiz excentriska sida samtidigt som de uppfyller alla hennes krav:
Eller kanske de här bågarna, som framhäver hennes lekfulla sida:
Nu har hon mycket att välja mellan. Det vore konstigt om hon inte hittade sin favorit bland dessa utsökta, med kärlek utvalda modeller.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
