Oavgjort

Än så länge är det ett tajt race mellan de olika hobbyalternativen i min omröstning med 0 röster för småslöjd och smyckestillverkning samt 0 röster för Zumba. Matlagningskursen har än så länge fått hela 0 röster.

Hm, antingen har ni like svårt att bestämma er som jag eller så läser ingen min blogg. Eller mina trogna läsare är av den sorten som bara tittar på bilder och undviker långa texter som tröttar ut deras ögon. Måste jag singla slant för att bestämma mitt nya hobby? Ska det gå så långt??

Hobbyrådgivning

Jag behöver lite hjälp med att hitta ett nytt hobby till hösten. Det känns viktigt att komma hemifrån minst en gång i veckan på kvällen och gör någonting mer än att titta på när min man badar och nattar barnen. Så jag har några förslag på kurser på Studieförbundet Vuxenskolan som finns nära oss.

1. Textil - småslöjd

Kom och sy det du behöver, kanske ett fodral till mobilen, mp3-spelaren eller glasögonen. Lys upp höstmörkret med en personlig shoppingväska eller en broderad kudde. Vi kommer även att testa att lappa och laga gamla plagg med inspiration från vackar saker, och även arbeta med broderier, pärlor och återbruk. Sömnadsvana inget krav!

2. Gör dina egna smycken

Under 5 gånger inspireras vi av bilder, skissar på olika ideér och hittar lösningar på dessa. Vi syr, väver, virkar eller sågar och borrar och använder hårda och mjuka trådar, pärlor, textilier och metaller. Vi jobbar med prototyper och färdiga produkter. Titta hemma vad du har, varför inte återbruka något gammalt?Material finns att köpa.

3. Matlagning till vardags

Vi lagar vardagsrätter tillsammans och får och ger inspiration, tips och förslag för att förgylla vardagsmaten. Riktiga råvaror används så klart, och vi avslutar varje träff med att gemensamt äta det vi tillagat.

Om någon nu tycker att jag kanske borde röra på mig istället för att sitta på min tjocka tyska rumpa finns också den här kursen:

4. Zumba - Vuxendans

I Zumba dansar vi loss till härliga latinamerikanska rytmer och vi lär oss grundstegen i bland annat salsa, samba, soca, merengue, flamenco mm.Ett underbart träningspass för hela kroppen till de smittande rytmer och de enkla dansrörelserna. Du förbättrar konditionen och bränner kalorier allt efter egen förmåga! Inga förkunskaper.

Vad tycker ni, vad ska jag göra? Jag kan inte riktigt bestämma mig...

Nya lärdomar

1. Om du målar en barnstol ska du inte ställa denna på en pappkartong som lätt ger vika.
2. Om du ändå väljer att göra det, använd i alla fall inte lackbaserad färg som är väldigt svårt att tvätta bort från huden i en skrikig gul nyans.
3. Om du väljer att ignorera både råd 1 och 2 se då till att inte dina barn är i närheten eftersom du säkert kommer att skrika svärord när du förvandlas till en Simpson från handlederna och neråt.
4. Om dina grannar inte var tveksamma till dina uppfostringsmetoder redan innan ser det inte bra ut om din 2,5-åring cyklar runt på gatan och sjunger en låt med "shit" som enda text.
5. För 4-åriga grannpojkar är "shit" lika med "shit pommes frites".

Hemmafixande med hinder

I och med att Emilia nu har flyttat in i sitt eget rum kan vi fokusera på att snygga till lekrummet lite innan proffsen kommer för att måla och tapetsera vårat sovrum. En idé jag hade var att sätta upp en Elfa-hylla med rum för alla våra pysselgrejer och ett djupt hyllplan längst ner som barnen kan använda som bord för och som kan flyttas upp när barnen växer.

Vi behövde alltså handla en del grejer på Bauhaus. Med 2 barn som misstog Bauhaus för världens största lekplats och hjälpsam personal som ställde gångarna fulla med varor så att man inte kom igenom med kundvagnen och fick köra omvägar hela tiden (oftast baklänges) var detta ett rent nöje. Att de bara hade 3 kassor öppna och vi fick köa i en evighet gav oss ytterligare en chans att träna vårat tålamod. Och när vi äntligen kom ut till bilen visade det sig att bara min man, Pontus, Emilia och Elfa fick plats. Tack och lov hade jag åtminstone foträtta skor på mig för den långa vägen hem.

Jag försökte se det positiva i min lilla promenad. Vilken bra motion! Och hur brunbränd jag skulle bli! Och hur jag skulle få massvis med presenter och godis när jag ligger på sjukhus på grund av värmeslag!
Det visade sig dock att gud belönar de som rör på sig, det kom nämligen en buss vid den första busshållplatsen som jag spatserade förbi. Då hade jag ändå gått tillräckligt långt för min smak.

Och nu, bara några timmar senare, kan jag till och med meddela att vi har faktiskt redan satt upp hyllorna. Ni som känner oss vet ju att vi inte direkt är kända för att ta tag i hemmafixarmåsten på en gång. Men det visade sig att allt som behövs är lite TLC (en vanlig missuppfattning är att detta är en förkortning för "tender love and care", men som hustru/mor vet man att det såklart står för succéreceptet "tjata lamentera chefa"). Än är inte allting på plats och vi behöver nog köpa ett trådhyllplan till, men man kan se hur det var tänkt:

Pontus rum

För ett tag sen gjorde vi om lite i Pontus rum och jag tänkte lägga upp några bilder på slutresultatet:

Så simpel men ändå så svårt

Jag vore en mycket lyckligare tyska om mina landsmän på spelplanen förstod att det underbara spelet fotboll går ut på att skicka bollen in i målet - inte vid sidan om eller över. Och definitivt inte rakt in i målvaktens armar. Jag vet hur man gör - hur svårt kan det alltså vara?

Biggest loser

Min man har gått ihop med några kollegor till deras egen version av "Biggest loser": alla har lagt 500 kr i potten och den som går ner i vikt mest (procentuellt) de nästa 3 månaderna vinner hela summan. Min man är jättetaggad. Det borde han också vara - 500 kronor är mycket pengar. För 500 kr får Muddiz ju nästan en kvartsdel Hong Kong piratkopia-glasögon!

Men min man ska inte bara vinna för pengarnas skull. Det är förstås också bra att gå ner i vikt för hälsans skull. Han behöver dock i och för sig inte vinna titeln som "Biggest loser". Elaka människor skulle nog säga att han redan blev det den dagen han gifte sig med mig...

Football play we better than you

Som tyskfödd pass-svensk väljer jag min nationalitet lite efter sammanhanget, men när det gäller fotboll är jag heltysk. Och idag spelar Tyskland sin öppningsmatch i VM i Sydafrika. Jag sitter alltså bänkad på soffan iklädd mina Lederhosen, med en stor öl och en tallrik med Bratwurst och Sauerkraut och hejar på laget. Om de vinner kanske jag till och med springer ett litet ärevarv runt kvarteret med min pyttelilla tyska flagga senare. Om inte så kommer tjutandet ni hör inte från vuvuzelorna...

My Super Sweet 16 (för andra gången)

Jag fyllde år häromdagen (jag håller det vagt så att ingen behöver skämmas för att ha glömt att gratulerar mig i tid eller överhuvudtaget) och så här ser det ut när jag festar som om det vore 1999:

När jag kom till jobbet hade mina kollegor dekorerat mitt bord.

Jag vet inte om ni kan se det, men de tejpade ett litet kort på Darin på skärmen. De stora bokstäverna på den fina styroporskylten visar hänsyn till min allt mer nedsatt synförmåga. Den lilla bilden på Darin visar att de tog det jag sa om att fylla 16 (igen) lite för bokstavligt.

När jag hämtade barnen på dagis förkunnade Pontus att han ville göra chokladpudding. Jag ville inte hindra hans framtida karriär som chefskock och så var det ju också min födelsedag, så lite festpudding skulle väl inte skada. Det gjorde det inte heller. I alla fall inte om man ändå hade tänkt byta båda barnens kläder och rengöra hela köket.

Sen tog jag min svärmor, som inte har en bil för tillfället, ut på en liten shoppingtur till ICA Maxi. Hon hade glömt min födelsedag. När jag tipsade lite diskret sa hon "grattis", "ja har ingen present" och "mina barn kommer minsann aldrig ihåg min födelsedag heller", utan ett enda andetag emellan. Jag tänkte på Darin och det chokladkladdiga köket och bestämde att der var ingen idé att diskutera saken. För mitt hänsyn belönade jag mig själv med choklad.

Min födelsedag avslutades klassiskt med en fin middag. En clown var också där!

 

Jag fick några riktigt coola leksaker av honom. (Använder unga människor fortfarande ordet "cool"?)

Och vad vore en födelsedagskalas utan en festlig partyhatt? (Hur trött ser jag ut egentligen?)

En mycket lyckad dag! Nu ser jag fram emot att fylla 11. För tredje gången.

Tröttare än trött

Jag har fått många kommentarer av mina 3 trogna läsare om att jag har blivit väldigt dålig på att uppdatera bloggen. Det har ju inte ens gått 2 månader! Och 2 månader i verkligheten motsvarar bara 2 sekunder i den heltidsförvärvsarbetessmåbarnschocken som jag kallar mitt liv. Ni kan ju verkligen inte förväntar er att jag uppdatera varannan sekund...

Jag är ju redan trött som det är. Väldigt, väldigt trött. Inte "Oj, om jag bara sover en timme längre i  helgen så blir jag hur utvilad som helst" utan en "Jag tror att det är dags att köpa den stora flaskan flytande järntillskott" slags trötthet. När jag sitter här och läser texten som jag skrivit låter även min inre röst som om den håller på att somna.
Jag har provat allt möjligt för att känna mig lite mer vaken, men det visade sig att choklad och vingummi tyvärr inte var så uppiggande som jag hade hoppats. Om järntillskottet inte heller fungerar vet jag inte vad jag ska ta mig till. Kanske saltlakrits...