Hemmafixande med hinder

I och med att Emilia nu har flyttat in i sitt eget rum kan vi fokusera på att snygga till lekrummet lite innan proffsen kommer för att måla och tapetsera vårat sovrum. En idé jag hade var att sätta upp en Elfa-hylla med rum för alla våra pysselgrejer och ett djupt hyllplan längst ner som barnen kan använda som bord för och som kan flyttas upp när barnen växer.

Vi behövde alltså handla en del grejer på Bauhaus. Med 2 barn som misstog Bauhaus för världens största lekplats och hjälpsam personal som ställde gångarna fulla med varor så att man inte kom igenom med kundvagnen och fick köra omvägar hela tiden (oftast baklänges) var detta ett rent nöje. Att de bara hade 3 kassor öppna och vi fick köa i en evighet gav oss ytterligare en chans att träna vårat tålamod. Och när vi äntligen kom ut till bilen visade det sig att bara min man, Pontus, Emilia och Elfa fick plats. Tack och lov hade jag åtminstone foträtta skor på mig för den långa vägen hem.

Jag försökte se det positiva i min lilla promenad. Vilken bra motion! Och hur brunbränd jag skulle bli! Och hur jag skulle få massvis med presenter och godis när jag ligger på sjukhus på grund av värmeslag!
Det visade sig dock att gud belönar de som rör på sig, det kom nämligen en buss vid den första busshållplatsen som jag spatserade förbi. Då hade jag ändå gått tillräckligt långt för min smak.

Och nu, bara några timmar senare, kan jag till och med meddela att vi har faktiskt redan satt upp hyllorna. Ni som känner oss vet ju att vi inte direkt är kända för att ta tag i hemmafixarmåsten på en gång. Men det visade sig att allt som behövs är lite TLC (en vanlig missuppfattning är att detta är en förkortning för "tender love and care", men som hustru/mor vet man att det såklart står för succéreceptet "tjata lamentera chefa"). Än är inte allting på plats och vi behöver nog köpa ett trådhyllplan till, men man kan se hur det var tänkt: