Halsfluss

Halsonten jag har haft sen igår visade sig vara halsfluss. Jag dör. Typ.

Det finns så många funktioner att välja mellan...

...när man ska köpa en ny mobil.

Om Hulken och häxan

Idag hade vi bjudit hit Muddiz och hennes familj för en trevlig pizzakväll och sen skulle vi titta på Andra Chansen tillsammans.

Under dagen fick jag ett SMS från Muddiz där det stod att hon skulle ta med sig en sallad eftersom hon inte trodde att våran pizza var kompatibel med hennes diet. Jag ringde och förklarade att vi skulle göra pizzan själva, att hon alltså kunde bestämma om hon bara ville ha grönsaker och annat nyttigt på. Nej, fick jag som svar, då var det ju ändå degen och osten och det var ju inte riktigt hälsossamt heller.
Och förvisso hade hon sallad med sig när hon kom hit. Och ett stort pizzabröd. Med ost på. Som hon värmde i ugnen och åt upp helt. Men det hade i alla fall ingen tomatsås på...

Kvällen fortsatte som vanligt: barnen förvandlade lekrummet till ett katastrofområde utan like och mutades sen med kakor så att vi vuxna kunde spela ett lärorikt och utmanande brädspel med hög underhållningsvärde (Spökslottet) innan det var dags att göra dippen, öppna chipspåsarna och sätta sig framför tv:n. Andra Chansen var lite långdragen, man hörde låtarna om och om igen och vi blev alla lite trötta efter ett tag, både på de ständiga repetitionerna och helt generellt. Men vi fick inte spola fram för Muddiz som absolut skulle lyssna till varenda låt hur många gånger den än hade spelats förrut. När de äntligen tillkännagav att Pernilla Wahlgren hade tagit den första finalplatsen och sa "Gå upp på scen, Pernilla" fick vi nog. Inte nu igen! Det var 3 mot 1 så jag började spola fram. Tyvärr var det dock inte så att Pernilla började sjunga på en gång och vi fick istället se Jessica Andersson hoppa upp, springa upp på scen och krama några gubbar i 32x hastighet. Man kan väl säga lite försiktigt att Muddiz inte var glad att jag hade förstört spänningen. Hennes otäckt pulserande halsåder visade det tydligt. Det är nog säkrast att jag sover med öppna ögon inatt.

Och Muddiz make, förresten: han gissade precis alla dueller rätt. Han sa vem som skulle vinna och så blev det. Varje gång. Förr i tiden hade han fått brinna på ett bål. Fast nu fick han gå hem med en Muddiz som bara är ett irritationsmoment från att förvandlas till Hulken. Plötsligt känns bålet ganska lockande.

Can I do it? Yes, I can!

Igår kväll skulle Pontus och jag duscha ihop, men först behövde jag gå på toa.
"Pontus också kissa!"
"Okej då, sätt dig på pottan..."
Jag gick ur badrummet för att hämta handdukar och när jag kom tillbaka hade Pontus faktiskt kissat i pottan.
"Jättebra! Vad duktig du är! Du kan ju kissa i pottan! En liten applåd för Pontus, yippiiiiie!"
"Nu duscha!"
"Nej, älskling, mamma måste också kissa, men sen ska vi duscha."
"Mamma också kissa."
"Precis!"
Jag satte mig på toan och Pontus tittade väldigt interesserad.
Sen började han plötsligt klappa händerna och ropade glad: "Du kan! Mamma kan!"

Som man ropar in i skogen...

Jäkla morotsknaprare

Jag vaknar glad efter en trevlig kväll hemma hos Muddiz och vad får jag läsa på hennes blogg? Hur jag saboterar hennes diet genom att hela tiden fresta henne med onyttig mat. Hur jag befläckade hennes hem genom att ta med mig snacks som vi skulle njuta av medans vi tittade på melodifestivalen. Men pratar hon om hur jag trotsade snön och kylan för att ta mig hem och hämta gräddfil till deras dipp? Talar hon om att jag också tog med mig popcorn till barnen och att det var tack vare mina "onyttigheter" att vi fick titta på melodifestivalen i lugn och ro? Och hur roligt är det egentligen med lördagsmys när man sitter bredvid någon som knaprar morötter som en överdimensionerad kanin, hm??

Så här ser jag på min insats:

 

Att Muddiz ser det här istället, det kan jag inte göra någonting åt:

Fast man tror ju att någon som äter så många morötter borde ha bättre syn...

Fokus!

Min kära vännina Vasso har blivit glömsk. Inte på ett "hur kom jag till parken och vad heter jag egentligen"-vis, men ändå så att det stör henne. Hon undrar om hon kanske börjar bli gammal.

Visst, hon blir äldre, men jag tror inte att hon är glömsk utan hellre ofokuserad. För det har jag själv märkt att jag är. Barnen springer runt och sen ska maten lagas och tvätten måste tas hand om och sen stör barnen igen och oj nu står jag här och käkar godis fast jag egentligen hade gått in i köket för att tömma diskmaskinen.

Det finns dock några enkla knep för att göra livet lättare för de ofokuserade:

1. Välj smarta inredningsdetaljer som hjälper dig att komma ihåg!

 

2. Förbered din vardag på ett fiffigt sätt! Det är t.ex. väldigt svårt att glömma barnet hemma på morgonen när man hänger vinteroverallen på dörrhandtaget kvällen innan!

  

3. Skriv ner de riktigt viktiga sakerna!

 

Oj, nu ringde Vasso. Jag glömde visst min mobil hemma hos henne igår...

Bebisfetma

Idag tog vi Emilia till BVC för hennes 10-månaderskontroll. Hon väger numera hela 11,24 kg och är 75 cm lång. Allt var i bästa ordning tyckte barnmorskan. Allt var i bästa ordning tyckte vi också.
Läkaren däremot tyckte att vi borde kontrollera och begränsa Emilias matintag så att hon inte blir fet. Fast hon sa också att barn som använder gåstol blir handikappade. Det betyder väl att vi borde få ett sånt där parkeringstillstånd för handikappade för Pontus, eller hur? Och då spelar det ju ingen roll längre hur tjock Emilia blir - hon slipper ändå gå långa sträckor eftersom vi alltid får parkera närmast ingången. Toppen!